Aftonbladet – 29 augusti 1860, sida 2

man nu Änner, hota att blifva dryga nog att bäras Huru påfveväldet, icke blott det verläsliga, utan ock-det andliga, numera börjar betraktas af upplysta italienare, finner man af en i London i dessa dagar utkommande skrift, som. har till titel Preliminärer till den romerska frågan?, och. hvars författare, herr Petrucellidella:.Gattina, tecknar de: sednaste påfvarnes historia alltsedan Pius VII:des tid: Att boken icke är skrifven till uppbyggelse för papistiska kretsar; men deremot för att lifva:-modethos de ynglingar, som hu rusta sig till att bestå kampen emot Lamoricieres skaror, ser man af slutet, som är af följande. lydelse: : Lyckligtvis för verlden äro påfvedömets dagar snart räknade. Lamoriciere ruinerar det, Garibaldi skall bringa det-på fall. En soldat har skapat det, en soldat gör slut derpå. Och detta skall utgöra tecknet till Italiens slutliga befrielse; detta Tand vill ej längre ha med påfvedömet att skaffa. Den bland Europas nationer, som anser detta välde för oumbärligt, må... bereda detsamma en -tillflyktsort. Italien skall tillhöra italienarne; detta är grundtanken 7i dagens politik. -Påfven är ingen italienare. Är hän väl en kristen? Vi veta det icke. — I alla händelser är han ingen italienare. Han är det icke ens i afseende på språket. Han skrifver och talar latin i sina offentliga förhandlingar. Men nu bar Ttalien förjagat hertigen af Modena, som var en österrikisk erkehertig, och Europa sa1e: Rätt bra! Italien har förjagat storherigen af Toscana, hvilken med kejsarens af Österrike tross drog: till. Solferinoy och Europa sade: Ganska rätt I Italien har förjagat hertiginnan af Parma, som. är en Bourbon, emedan hon beteddesig som en österrikisk ståtbållarinna, och Europa sade: Alldeles i sinordning Sicilien förjagar de neapolitanska Bourbönerna, och i samma ögonblick åter: ijuder från de båda hemisfererna ett Lefve Garibaldi! Italien har förjägat påfven. ur. Romagna, och Europa.sade: Så mycket bättre. för. Romagaa I, Och en-handfull-ultramons taner, som: göra gemensam sak med Österrike; skulle i dag kunna ?säga till Italien: Nej; påfven är Guds ståthållare; det är endast i Vaticanen som den arme mannen kan logera komfortabelt, under Italiens sköna himmel, omgifven af sina NardoniyIamoriolerer, Antonelli, såsom herre öfver 3 millioner själar, allesammans katoliker, frivilliga eller tvungna; parias visserligen, men parias med Guds nåde. Må ingen röra. sig ur fläcken; i annat fall komma våra kroater och våra irländare !och tiedergöra med kårtescher tand och folk, qvinnor och bärn, för att bibehålla tron och altare åt den helige fadern. Vore icke allt detta afskyvärdt, så skulle:man galla det löjligt. Och likväl säga och göra papisterna just detta. Vi vilja ej göra: dessa krigare, som vid Varöse, vid Palestro och vid San Martino slagit östörrikårne,-den -skymfen att förmoda, att -vigvattensgeneralens skaror skullesens för ett-ögonblick kunna -ingifval dem några beKyrtirter. Men blefve ock ej mer än en enda droppa blod utgjuten, borde Väl denne gubbe, denne prest föranleda sådant? Italien hatar påfven! Och hvem är: skulden härtill; hvem? Italien är ett ungt, Tefnadskraftigt folk, på höjden af sin tids-civilisation.: Påfvemoär ett lik, hvilande på Index och galvaniseradt af Österrike. -Kiunma väll dessa båda bestå tillsammans? Låt bara fransmännen vända ryggen till, och-Eurdpa får då se huru det går. Seder :bela romerska frågan! I afseende på kyrkan ha vi blött ett örd att säga. Hon måste önska att påfvedömet upphör och ersättes med ettconcilium. Kristendomen skulle då föryngras och kunde då försona sig med vetenskapen, med -civilisationen, med nutider, samt upphäfva schismen. Hålles påfven uppe, så försvinner Kristus och indifferentismens spetelska bemäktigar sig själarna. För kyrkan blir alltså frågan denna: antingen ingen påfve eller ingen Kristus. Man måste göra sitt val. Påfvedömet är en olycka för Europa, för Italien, för kyrkan, : för civilisationen. För att besvärja. denna olycka, har man blott en enda liten sak att göra. Man bör förmå Frankrike att.lemna Rom; förbjuda Österrike att intervenera, och sedan lerna påfven och Italienärne på egen hand. Detta är den romerskå frågan, och dess lös ning lika enkel som afgörande.. Och om Europa ieke tar initiativet i-dennafrågayså skall Italien göra det, då stunden dertill är kommen. — Bondeståndet bar i dag verkställt val till förstärkt lagutskott, dervid utsågos till ledamöter: Rosenbero. P. E. Andersson. Ola Jäng