Aftonbladet – 29 augusti 1860, sida 2

Det var en af dessa vinternätter, då tak öfver hufvudet och en. brasa äro en försynens välgerning; men våra stackars frihetskämpar närmade sig tysta stadens murar och de aj vakter uppfyllda löpgrafvarne, utbungrade, höljda i trasor, stelfrusna af ett förfärligt regn. som förföljt oss under större delen af marschen. På föga afstånd från. tästningsmurarne lemnade cheferna sina bästar.i en af öfverste Amaral anförd kavallerisqvadrons vård, hop? samlade sin ringa styrka och rustade: sig. till anfall. Förpöstens:? Swet dål: blef signalen till stormning; motståndet var svagtoch föga långvarigt på murarne, och fästets kanoner sköto trögt. Kl. 1,2 på morgonen började vi stormningen; kl. 2 hade vi med bajonetten bemäktigat osslöpgrafvarne och de tre eller fyra fästena innänför dem. Herrar öfver hela löpgråfven, herrar öfve: fästena och inkomna i staden, tycktes det vara omöjligt, att han skulle kunna försvara sig. — Nåväl! äfven denna gång inträffade hvad som föreföll omöjligt. — Väl inkomna innanför murarne och på stadens gator, trodde soldatertie, att allt var gjordt, största delen skingrade sig, lysten efter plundring. , Emellertid hade de kejserliga, som hemiat sig efter öfverrumplingen, samlat sig i ett befästadt qvarter i staden. Vi anföllo dem der, men de slogo oss tillbaka; våra officerare sökte på alla håll sina soldater, för att kunna förnya anfallet — men all eftersökning var förgäfves, eller om man påträffade några af dem, så voro de belastade, med byte, eller rusiga eller bade de till och med slagit sönder eller förderfvat sina gevär, då de dermed brutit sig in genom busportarne. : Fienden å sin sida förlorade intet ögonblick: flera örlogsfartyg, som befunno sig; i hamnen, lade sig i position och beströko med sina bat