Aftonbladet – 28 augusti 1860, sida 3

årlig utgift till ränta och kapitalafbetalning af omkring 177, million rdr mera efter den sednare än efter den förra. beräkningen, så måste man bekänna att hela detta riksvigtiga ärende undergått en så sällsam behandling, att man, i likhet med hvad hr Hierta i sin reservation yttrat, synes hafva haft all anledning att i sammånhang med det sednare förslaget förvänta någon uppgift om orsakerna till förändringen. Någon sådan förklaring har emellertid icke blifvit afgifven! Icke heller kan af det statsrådsprotokoll, som åtföljde propositionen vid sistlidne riksdag, hvilken grundade sig på nyssnämnda förslag, upptäckas att något steg biifvit af hr föredraganden vidtaget för att utröna, huruvida tillökningen ikostnadsförslaget kunde härleda sig från antågande af ett dyrare byggnadssätt, som, utan skada för jernbanornas användbarhet och bestånd, möjligen kunde reduceras till närmare likhet i kostnad med regeringens förslag vid 1853—54 årens riksdag. Icke ens den för alla andra allmänna ärendens behandling hos regeringen följda preliminära åtgärden af vederbörandes hörande blef iakttagen. ty hvarken styrelsen för vägoch vattenbyggnader eller den redan befintliga jernvägskomiten erhöll tillfälle att utlåta sig öfver hr öfverste Ericsons förslag., Till yttermera bevis huru lösligt komiten uppgjort sina beräkningar, eller hvilka olika grunder som dervid blifvit tillämpade torde endast behöfva anföras, attäkostnaden för vissa bandelar, som gå genom slätt land, finnes vara betydligt dyrare än för anara i mera oländiga trakter. Sålunda befinnes kostnaden för banan mellan Örebro och Halsberg, som bör vara en af de fördelaktigaste, anslagen till 786,820 rdr pr mil, Nässjölinien deremot, erkänd såsom en af de svåraste, i anseende till markens bergiga och brutna beskaffenhet å större delen deraf, blott till 640,356 rdr i medeltal. Anmärkningsvärdt torde äfven vara, att oaktadt de af rikets ständer vid sistlidne riksdag begärda närmare undersökningar å de föreslagna stambanorna, hvartill anslogos 150,000 rdr, har dock för den så kallade Lagaå-linien, som af regeringen vid samma riksdag föreslogs, någon undersökning icke blifvit fullföljd, och i följd deraf för en del af denna linie något tillförlitligt kostnadsförslag ej blifvit att tillgå. Vid så fatta omständigheter, som af offentliga handlingar och isynnerbet af hr Hiertas upplysande reservation bekräftas, och då anläggningen af jernvägar i vårt fädernesland är en lifsfråga, hvars 108ning icke är densamma, antingen den sker på det ena sättet eller det andra, och som icke blott för det närvarande, utan äfven för den aflägsnaste framtid kan medföra de mest betänkliga följder för så väl generationerna i ekonomiskt hänseende som ock för rikets. sjelfbestånd, bar det synts som borde saken underkastas en närmare och allvarligare pröfning, innan något definitift beslut, hvilket alltid ytterst beror på konungen och dess regering; i afseende å stambanorna fattas. Statsutskottets och bondeståndets sammanstämmande åsigter visa ock tydligen hvilken mening är den allmännaste ilandet. Derföre väckte ock det kongl. beslutet af den 12 sistl. Juli om en förnyad undersökning af sträckningen för banans dragande från Ousbysjöns sydöstra hörn en öfverraskande glädje, ty med ju mindre uppoffringar för staten och till ju större fördel för hela landet i allmänhet. det stora företaget kan utföras, till desto flere anläggningar i samma väg föranleder det, och att denna undersökning äfven skall omfatta Lagalinien bör man billigtvis ha rättighet att vänta, såvida hr finansministern icke vill ;dömma i mörk verld eller genom en altför starkt prononcerad förkärlek för Nässjölinien iföra fäderneslandet en nessusklädnad, som hämmande, förderfvande och förlamande binder dess krafter, kanske för sekler. Att konungen, lemnad åt sitt eget omdöme och efter tagen kännedom om begge linierna, utan tvekan skall gifva sitt höga bifall till den, som derefter befinnes vara den lämpligaste, derom är den största delen af svenska folket fullkomligt öfvertygad. Antingen det vestra eller östra alternativet sålunda till slut går segrande ur striden är författaren alldeles likgiltigt, för så vidt han skulle någonsin komma att begagna en väg för resa till södra delarne af riket; men han byser den öfvertygelsen, att det rätta bör kunna göra sig gällande, till trots för alla maskinationer, och skall alldrig rubbas deruti, intilldess han med klara, oväderläggliga och sansade skäl blir öfverbevisad derom att Nässjöliniens företräden äro öfvervägande Laga-åliniens, och att denna sednare således icke uppfyller det allmännas behof och fördelar. För öfrigt stå här alla handlande personer under framtidens dom, och det torde icke dröja länge efter fullbordadt värf densamma blir fälld. Opartisk fosterlandsvän.