Aftonbladet – 28 augusti 1860, sida 2

Om Messina i går var skådeplatsen för ett ;vanligt lif och röre!se, så var vägen till ?aro och byn Faro inferiore samt hela traken omkring dem det tio gånger mer. Hela lenna nejd liknade en -myrstack i full rörelse. så kallade reguliera armeer skulle två tredjelelar af denna jordyta varit uppfylld af forlon och hästar. Bland oss irreguliera trupper ir det mycket olika. Packning är en svag radition, tross okänd, kommissariatbestyr förindransvärdt obetydliga. Soldaten bär allting, och detta är ganska litet. Lycklig han, om nan har en extra skjorta och byxor, hvilka aza föga utrymme i ränseln och lemna tilläcklig plats för knallar eller bröd, och ännu yckligare, om han har en rock öfver sin linneller bomullsdrägt. De flesta ha endast en tunnare eller tjockare filt, som gör samma jenst. Till följd häraf kunna våra trupper dragas ihop likasom tuberna i ett teleskop. Hade detta ej varit fallet, skulle det varit omöjligt att få hela den styrkan samlad, såsom i natt och i dag på morgonen skedde, på och omkring Faro-udden. Hela artilleriet samt fältkanonerna, såväl som positionskanonerna, voro redan der tillika med ingeniörerna, sappörerna och minörerna samt hela den materiel, som dessa vapen behöfva. Faro-udden har varit hufvudhamnen för all materielen alltsedan vi kommo till Messina. Man kan således lätt inse, att en stor del af platsen upptogs af dessa förstkomna. I går hade divisionen Cosenz och brigaden Sacchi fått order att rycka ut. Den förstnämnda hade blifvit Echelonnerad hela vägen utefter från Messima ända till yttersta spetsen af Faro, så att den venstra flygeln stod qvar i de sista qvarteren i staden och höll två kloster besatta der; återstoden var spridd i byar och gårdar längs vägen. Hela denna styrka hade erhållit order att bryta upp vid nattens inbrott samt att kl. 11 på qvällen befinna sig så nära som möjligt till embarkeringsplatsen på Faro. Brigaden Sacchi var förlagd i byn och dess grannskap på de första höjderna ofvanför Faro-udden och hade order att marschera ned och följa divisionen Cosenz eftertrupp. Divisionen Tärrs andra brigad, förlagd i Messina, skulle rycka ut på aatten och vid daggryningen vara vid Pace, en by, belägen två tredjedelar bort af vägens längd. Hela den sålunda samlade styrkan kan ej ha varit mindre än 10.000 man, utom artilleriet. Nu några ord om ändamålet med koncentreringen. Två planet erbjödo sig, då man åter skulle fortsätta offensiven; den första var mera lysande och följdris, men tillika mera äfventyrlig; den bestod uti attsamla trupperna och kasta dem m i hjertat af konungens af Neapel område; den andra var att landstiga i Calabrien och tåga genom landet till Neapel. Om Garibaldis planer hade varit riktade blott mot Neapel, är jag säker på att han snappt skulle ha tvekat mellan dem båda, utan valt den äfventyrligaste, såsom mera öfverensstämmande med hans smak. Men hans id6er syfta högre, till Italiens enhet, hvartill hela Italien skall medverka, såväl Calabrien som allt det öfriga. Det är ett praktiskt sätt att komplettera unionen, då man passerar från ena ändan af Italien till den andra, utsår nationalider, förmår dem slå rot, växa och mogna, samt visar detta efterdöme af uppoffring och hängifvenhet, som öfre Italien ger det öfriga Italien genom att sända ut sina söner att kämpa, utbärda pröfningar och dö i den gemensamma sakens intresse. Calabrien innehåller elementer, hvilka en dag skola bli af största vigt vid grundläggningen och försvaret af Italiens oberoende. Dessutom hade Garibaldi blifvit formligen uppmanad af representanter från alla Calabriens städer att skyndsamt komma dit — en uppmaning, som han ej gerna kunde undandraga sig. Dessa skäl bestämde honom för att välja den längre, men bättre och säkrare vägen till sitt stora mål. De calabresiska soldater, som stredo år 1848 i öfre Italien, visade hvad detta element skulle kunna bli i goda händer, och Garibaldi är ej den man, som skulle glömma detta på sitt stora, nationella rekryteringståg, såsom detta fälttåg skulle kunna kallas. Så snart beslutet en gång var fattadt att landstiga i Calabrien hellre än att begifva sig högre upp, föll det af sig sjelf, hvilka platser som erbjödo de största lättnaderna. Det var linien från Torre di Cavallo till Punta di Pezzo, omkring tre eng. mil i längd och med en lämplig strand. Högre upp har man klippor och bränningar och vid Scylla starkare ström. Längre ned befinner man sig just på kommunikationslinien mellan Messina samt San Giovanni och Reggio, utsatt för det förstnämndas batterier, oberäknadt de ångfartyg, som intaga last på sistnämnda båda platser. Torre di Cavallo, som är den närmaste punkten på den motsatta kusten, är en liten vergslätt, omkring 100 fot öfver vägen, som sjelf i sin ordning ligger något högre än stranden. Den bildar en hästsko, af hvilken omständighet jag förmodar den erhållit sitt namn. I nNorr, i riktning mot Scylla, är verget nästan alldeles lodrätt och sträcker sig aed ända till vägen; det synes temligen bräckligt, ty man ser de stödjepelare, genom avilka vägen skyddas. Man ser tillika en liten befästning af sten, hvilken uppgifves föra 20 kanoner. På södra sidan af bergslätten ligger ett annat fäste, beväradt med ungefär lika många kanoner. Detta sistnämnda kallas Fiumara-fästet, emedan det ligger ofvanför en ten bergsflod eller, rättare sagdt, dess uttorkade, sandiga bädd. Derefter kommer en sträcka af trädgårdar på två eng. mil, endast ifbruten af två andra, små, torra strömbäddar, och derefter kommer den oregelbundna byn Cannitello, som sträcker sig till Punta di Pezzo. Efter att ha lupit omkring Torre di Cavallo och gått öfver den första Fiumara, förlorar sig vägen bland trädgårdarne, passeande flera klungor af hus. Detta ger der lelen, som löper från Torre di Cavallo ned ill Cannitello, ett temligen lugnt utseende, och det är just rätta platsen för nedstigandet. Garnisonen består, enligt hvad man af de bästa källor Kunde inhemta, ej af mer än Age