Aftonbladet – 28 augusti 1860, sida 2

sa t under däck 80 till 100 man på en kor färd. Dessutom hade man samlat ihop omkring 150 rymliga kustoch fiskarfarkoster. af hvilka hvar och en kunde föra 10 till 20 man. Vidare ligga der tre ångfartyg: City of Aberdeen, ett af de gamla hjulångfartyg af trä, som fordom begagnats för fredlig t:afik längs Englands östra kust; Calabria samt dess följeslagare Duca dAlba, hvilka togos af Tärkori, det fordna Veloce. Med dessa transportmedel kunna 5000 man kastas öfver sundet på mindre än en halftimma. Afståndet mellan Faro och närmaste punkten på andra sidan, Torre Cavallo, är 6300 alnar. I fredstid bruka personer, som äta middag i Faro, en timma före middagen skicka öfver sundet för att låta hemta is. Tidtals är passagen svår till följd af strömmen; den omvexlar hvar sjette timma, ömsevis gående inåt och utåt. Den tilltager och aftager med månens tilleller aftagande och är starkast vid fullmåne och nymåne; i detta ögonblick är den temligen svag, hvarpå de neapolitanska ångbåtarne äro ett bevis; ty under sin kryssning läto de strömmen föra sig utföre och gingo sedan för ånga tillbaka upp. Då strömmen är starkast, kunna fartyg ej ankra, emedan ytterligare den olägenheten tillkommer, att det är mycket djupt ända invid stranden. Hela denna dag voro de neapolitanska ångfarty en ganska rädda att komma inom skotthåll för batterierna på Faro-udden, hvilka för hvarje dag tillväxa i styrka; Halfva antalet af dem slog sina lofvar omkring Punta dil: Pezzo, den andra hälften ofvanför Scylla åt Bagnara och Palmi till, hvilka båda tydligt kunna ses; det förra har husrader ända ned vid. stranden, det andra synes på spetsen af de höga, branta berg, som bekransa kusten bakom Bagnara. Det var afton, då Garibaldi återkom från Faro. Han hade knappt hunnit komma i land, innan divisionsoch brigadbefälhafvarne i Messina samt cheferna för de särskildta militärd: partementena infunno sig hos honom, för att inhemta order om de dispositioner, som skulle vidtagas. Ordentliga krigsråd äro okända hos oss, och detta är en ofantl:g fördel; men hvar och en, som har något att säga för egen räkning, eller några iakttagelser eller förslag att meddela, åhöres. Hvad besluten beträffar, så är det en man, som fattar dem. Det är högst intressant att se sättet. hvarpå Garibaldi fattar sina beslut. Initiativet kommer nästan alltid från honon, sjelf; hans hufvud tyckes mest omfatt: n le och mest verksamt. Han vet bättre än någon annan, att under folkrörelser och med frivilliga soldater, såsom han har, det är farligt at: hålla länge upp och lemna dem sysslolösa. Dessutom är han angelägen att fullborda sitt värf och återvända till sin ensliga Caprera-ö, Medan derföre de öfriga tycka sig kunna hvila på sina lagrar, söker han efter nya. Andra förmena ständigt, att tillräckliga förberedelser ej blifvit vidtagna; han deremot anser alltid medlen tillräckliga, såframt det finnes tillfyllest af god vilja. Då en ny plan är i fråga, sättas andra sinnen i verksamhet, och förslag framkomma, som medföra sm verkar; och under denna mellantid skulle de, som ej känna Garibaldi, nästan sakna denna energiska beslutsamhet, hvarför han bar namn om sig. Men de, som känna honom, se i denna obeslutsamhet hans snilles kraftfulla verksamhet, då det forskar efter det rätta beslutet. Detta varar ända till. handlingens ögonblick. Då detta är inne, är det som om Garibaldi vaknade upp ur en dröm. Alltvekan är förbi; order följa på order tydligt och med en fasthet, som visar, att beslutet är oåterkalleligt. Men Garibaldi fordrar då, att en hvar skall verkställa dessa order.. De innehålla endast den allmänna idn; detaljerna öfverlemnas åt befälhafvarnes omdöme. striden är Garibaldi mindre hvad man skulle kalla general-en-chef än en tillrättaställare af svårigheter allestädes, i det han alltid finnes på den färligåste punkten, lifvande och uppfriskande striden. Med vanliga chefer, som äro vana vid rutine, skulle detta vara vådligt; men de flesta af våra befälhafvare äro mera benägna att slå öfver åt motsatt håll, så att det ej är någon fara, att befäl skall saknas på någon punkt. På aftonen blefvo vi allarmerade, Kl; omkring 9 hördes en mängd gevärsskott åt Piana di Terranuova till, hvarest våra förposter stodo. Messinesarnes inbillningskraft, upphettad af sagorna om Olarys hotelser i händelse af en landstigning på Calabriens kust, tog för gifvet, att han gått sin tid i förväg, och de promenerande på gatorna den aftonen blefvo inom några minuter temligen fåtaliga. Jag skyndade till platsen och fann vårt folk redan under vapen. Flera stora kloster ligga i denna del af staden, hvilka användas till kaserner; det finnes således der en betydlig styrka till hands. Den behöfdes ej vid detta tillfälle. Allarmeringen hade uppstått derigenom att neapolitanarne afsköto ett dussin skott och: derpå löpte sina färde. Hela den långa linien var öfvergifven, och så långt man kunde skönja i det bleka månskenet, var ingen enda fiende synlig. Allt var tomt och öde, ända bört till de tre ljus, som utmärka ingången till fästet. Medici, hvars folk bildade förposterna och som dessutom är kommendant i provinsen och staden, var redan på stället, och alla bråkade sin hjerna med att förklara hemligheten af de neapolitanska förposternas försvinnande. Den sannolikaste förklaringen är, att någon försökt desertera. och att de närmaste posterna skjutit och väckt alarm, hvilket grep kring sig och förorsakade förposternas brädstörtade aftåg. Den Augusti. Hela denna dag var det lif och rörelse. Garibaldi begaf sig såsom vanligt tidigt på morgonen å väg till Faro; högqvarteret var nästan öde; generalstaben var borta; guiderna, vanligen de mest sysslolösa gentlemännen i armån, ilade på morgonen och hela dagen hit och dit, antingen till fots eller i vagn. Alla frågade hvarandra: Skall du fara bort? Sluta ckall fara hort? Hvem ctannar AVvar? TAS sel Keel ren AA