Aftonbladet – 27 augusti 1860, sida 3

Se-ej så förskräckt ut, min lilla Constance, sade -Reginald, då han återhemtat sig ur sin svimning. Jag tänker icke dö ännu; ty nt bar jäg någonting att lefva för. 7 Men jag är viss att. doktorn; skall: säga dig. att du ej bör öroa, eller motsäga mig i någonting. Nej, för.ingen del, det går ingalunda an, inföll mr Smedley; derpå tror, jag att ni redan har sett tillräckligt oviss Ni behöfver visserligeii icke värna mig för att vara försigtig, sade Constance. Jag skall ej motsäga honom ett.enda ögonblick mera. Ni är ett vittne till detta löfte, doktör, sade Reginald leende. Constance gick och tänkte derunder på det löftehon 7 förskräckelsen hade gifvit, att om några dagar blifva Reginalds maka. TIUGONDESJUNDE KAPITLET: Då Constance stod i sitt ensamma rum, började hon övilkorligt tänka på huru olika allt var för henne nu emot på morgonen, då bon lemnade det. :Derefter gick hennes minne tillbaka. till: den olyckliga natten, då hön flydde derifrån. Hon såg tydligt för sin inre blick den gamla hexany lutad öfver sitt demoniska verk — den vilda sången ljöd för hennes öron, och den spöklika skepnad, som en uppjagad inbillningskraft hade framkallat; sväfvade blek och som en skugga förbi fönstret. Hon täakte på huru hon hade vandrat utför den smala, farliga klippvägen, och bur hon slungades omkring på de vredgade böljorna i sin bräckliga farkost — sedan långa stunder af sanslöshet — en känsla af hunger och brännande törst, några flygtiga erimringar om Reginald, men den herrskande känslan en innerlig tanke på Gud och en bön om Har8 hjelp att bära de-pröfningar som voro henre ämnade. Så följde hennes fall i. vattnet, och midt igenom. vågornas brus en hunds högljudda skällande. Sedan hvilade ett mörker likt grafvens. öfver hvad som vidare, tilldrog sig, ända till dess att hon fann sig vara. hos mrs Franklyn, Och alla följande: händelser