Aftonbladet – 24 augusti 1860, sida 3

ER Too Mg RR ARR JT Ye hvärföre han afstod från deras hörande. Likaledes anmälde svarande biträdet, att förre -handlanden Gantz, anställd vid källardisken å Hasselbacken; anmält hinder, samt att han icke hade något att söga. De tillstädeskomna vittnena fingo derpå gå eden, om hvars vigt de ailvarligen erinrades, samt hördes derpå hvar för sig. Handelsbokhållaren Pettersson häde sammanträffat med A. v. M., sedan denne redan synts ha varit i slagsmål, men ännu innan kamraterna tillkommo, samt hade sett honom, gående fram åt Casino, utan ringaste anledning ta en person i näsan. Om det slagsmål som uppstod, sedan de öfrige tilltalade tillkommit, hade vittnet icke att meddela några på målet inverkande upplysningar. Tillfrågad buruvida A. v. M. var af starka drycker öfverlastad, uppgaf vittnet, att nog kunde han både stå och gå; men som han icke lät fredliga personer gå ostörda, och det ingen hejd fanns med honom; utan han alltjemt ropade: kom och följ medupp till konsertsalongen ! så kunde vittnet icke intyga, att A.: v. M. var nykter.. På fråga af åklagaren, huruvida icke alla de tilltalade varit berusade, förklarade vittnet, att rusningen ur omnibusen varit så häftig och slagsmålet derpå följt så ögonblickligen, att vittnet i förenämnde hänseende ej kunde afgifva något bestämdt svar. Slutligen förklarade vittnet, det han tyckte sig på kroppsställningen igenkänna löjtnant Levin såsom den, hvilken i. närheten af Lybeck utropat: jag har den här; men tillade vittnet bestämdt, att det icke varit löjtaoant Bibau. I Omnibuskusken Fricklöf hade kört en vagn, i hvilken löjtnant Levin och grefve Bjelke efter uppI trädet uppstigit, och var den -person, med hvilken Levin bytt hufvudbonad.. F; hade egentligen ingenting annat än detta att omförmäla, samt att vagnen förI följdes af personer, som kastade stenar, deraf en Iträfffade vittnet sjelf. Ångbåtsbefälhafvaren Cedergren, som varit i hrr Wibells och Gollschers sällskap, men befunnit sig på något afstånd från dem, då de blefvo öfverfallna, hade endast sett, då Gollscherefter att ha varit kullslagen reste sig upp igen. Intygade för öfrigt på fråga af Wibell, att denne vid tillfället .på intet sätt varit af starka drycker berusad, en fråga den br W. jansåg sig böra framställa med anledning af hr Beck-I mans vid förra tinget i det hänseendet framkastade spörjsmål, : Kapten Gollscher fick justera sitt vid första tinget afgifna vittnesmål och tillade, att då hr Wibell; efter åf Levin erhållna två slag, lyftat handen för att afvärja ytterligare våld, hade hans slag träffat Levinsarm, uttalande kapten Gollscher den öfvertygelse, att om W; ej. sökt freda sig, hade han, med hänsyn till arten af hr Levins framfart, troligen fått hela ansigtet inslaget. Vittnet förmälde dessutom, att den stöt, som kastade Wibell i diket, varit så kraftig, att om diket varit stensatt på landsvägssidan, liksom från den sida Wibell föll, hade Wibell sannolikt aldrig rest sig mer. Vaktmästaren Nygren hade under de Lumbyeska konserterna bestridt servering i Tivolisalongen och dervid flera gånger sett de tilltalade i sällskap med andra officerare. Från dessa sällskap hade högjudt tal, stötande med käpparne:o..s. v. förnum mits. Vittnet kunde dock icke. bestämdt uppgifva om han. särskildt ;aktgifvit på dem den 13 Maj, men vitsordade, hvad hrr Mecklenburg och Levin angick, ått de betett sig på ett sätt, som vittnet ansåg dem ej skulle ha gjort, om de ej varit druckna, antagande vittnet nemligen, att om man i en stor samling förer högljudt och öfverröstande tal, så är man ej nykter. Poliskonstapeln: Olsson. uppgaf, på fråga från :kärandesidan, att utom de tilltalade äfven brefve Rosen samt löjtnanterna Hjerta, Lagerheim och Schwan varit upptagna på hans. anmälan till poliskommissarien, men icke: blifvit upptagna i rap porten af den: anledning, att ingen anmölt sig blifvit af dem förfördelad. Löjtnant Schwan hade vittbet dock icke: sett vid tillfället, utan hade hans hamn blifv.t upptecknadt på grund af andra personers-uppgift. Vittnet . Backström bade sett, att löjtnant Bibau och en annan: person. :rsed en: käpp eller ett pPiskskaft slagit en åkaredräng, som sökt skydd inon suffletten af en droska; att Bibau knuffat en annan person för bröstet; att Levin sprungit ned åt Lybeck Ochsslagit så många han kom: åt. samt:sedan i en omnibus bytt hufvudbonad. med :kusken.. Efter hvac vittnet hört hade: den nämnde åkaredrängen fått betalt för sina slag, och på särskild fråga förkla rade han sig anse, det de tilltalade ej varit öfverlastade, men ej heller nyktra. Ville dock icke bestämdt uppgifva, huruvida det beteende, hvaraf vittnet slöt detta, var en följd af hetsighet under slagsmålet eller af:starka dryckers förtärande. Löjtnant Bbav medgaf sig ha slagit den ifrågavarande åkaredrädgen, och tillade att denne icke var någon bland dem, som vittnat i målet. Vaktmästaren Hägerström hade varit biljettmottagare vid ingången till. Tivoli under de Lumbyeska. konserterna, — men : dervid kommit ati tåga märke, på de båda: herrarpe von Mecklenburg och hr Bibau af den:anledning,-att de stundom Vid ingåendetej -lemnat biljetterpa, utan ömsom kastat dem på backen; ömsom med den strukit vittoet om näsan, beteende sig dervid pi ett sätt, som bildade personer icke kunna tillåt: sig, så framt de ej äro berusade. Vittnet vitsordadc för öfrigt att de nämnde herrarne den ifrågavarand. 13 Maj voro lika ankomna som vid föregående tillfällen; . Löjtnant Levin kände: vittnet; ej. Omnibuskusken Herbert Carlsson intygade att löjtnant A.. v. M., nyss innan omnibusen med de öfriga tillkom; varit omgifven af. personer, hvilk: helt lugnt-till honom: yttrat, att hån som var ensan idke borde, bråka; att då de i omnibusen åkande till kommo, de utan. att fråga efter någonting slogo hven de träffade; att br Wibell sedan blef slagen i dro skan, och att.en person. dervid hindrade, hästen;sami slutligen att, de; tilltalade mokade med konstapeh Olsson och bådo honom veta hut och allt möjligt Samtliga: här uppräknade vittnen voro åberopade -å-kärande sidan. svarande sidan hade tillstädeskommit följande vittnen: Bokhållaren. Palmqvist hade sett A.s-v. M. i lordvexling .med en -okänd. person, till hvilken. har yftrat, att om han bade någon heder i sig; skull hån följa med tillsTivoliy der: A. v: M.shade bekanta ogh de kunde afgöra saken. Dervid anlände vagner med åe! öfriga, som, då de kommit till stället, frågåde hvad som var på färde, hvarvid. A: v. Ms yttrade: Dom ville öfverfalla mej, ochså började slagsmålet; om hvars detaljer; vittnet, icke hade någonting-af vigt att förmäla, förklarande han dock, 4 fråga från kärande sidan, att han icke såg någor af de tilltalade blifva slagen. I Lärlingen Bratt berättade sig bafva, sett löjtnant Levin och en handlande, i hvilken: har trodde sig.igenkänna hr Wibell, utdela slag åt hvarandra, och att den sistnämnde efteråt föll i diket. Sedermera sade sig vittnet -hafva sett en lång karl kömma efter ett: fruntimmer och taga af henne schaleh, men släppte den genast, dervid bon bockade sig ned och tog upp den igen: Domaren ermrade dervid -vittnet,. att denna håns uppgift stode, i fullkomlig strid mot såväl hvad de tilltalade sjelfva som målsegandena och flera vittnen sammånstammande uppgifvit, samt ställde till vittnet en mycketsallvarsam förmaning angående edens vigt och den förbindelse; som genom densamma honom ålades att tala sanping. Bratt vidblef: Hkväl hvad han uppgifvit, under upprepade förklaringar att han icke kunde g4gå annat än hvad. ban..sett, och tillade att .han bland åå ät EVE PE ES IS USE NP hed et In, Wftant fa tnn gtr rr 6 or Mm A VN OR UT KT rg RR en AT md