Aftonbladet – 24 augusti 1860, sida 3

Justera sitt vid förra rättegaängstultället arglina vittnesmål, dervid han, som redogjorde för hur han passerat genom salongen, förklarade sig ej bestämdt kunna minnas, om det var inne uti salen eller strax utanför de öppna dörrarne som han sett löjtnant C. 7. M., men vidblef, att han inom Tivolilokalen bemärkt honom, och att OC. v. M. varit i den sinnesförfattning som vittnet intygat; tilläggande vittnet, att då han strax efter slagsmålets början begaf sig hem, hade han å Ladugårdslandet träffat ett par poliskonstaplar, hvilka. han underrättade, att ett slagsmål, i hvilket officerare deltogo, uppstått på Djurgården, hvarom Lorentz. båd konstäplarne på vakt: kontoret underrätta kommissarien eller öfverkonstapeln. Dervid genmälde dock den ene af konstaplarne: Låt gossarne slåss, det är så vanligt, Från grosshandlaren Nelson , åberopad såsom vittne, men uteblifven, inlemnades en skrift, deri Nelson under edlig förpligtelse intygade, att han den 1 Maj hört Wibell och Levin ordyexla å Blå Porten, hvarvid den sistvämnde yttrat, att om han en annan gång träffade Wibell, ämnade,han ej gå ur vägen för honom, ett yttrande, hvilket vittnet uppfattat i hotande mening. Parterna förklarade sig derpå afstå från förebringandet af vidare? bevisning, -hvårefter hr Wendtland förklarade att; med anledning af vid förra — rättegångstillfallet erhållet — föreläggande , hr Wibell nu vore beredd att afgifva slutförklaring, och fick -br Wendtland uppläsa en skrift; så lydande: Till. Danderyds Skeppslags Tingsrätt! Under det samhällena framskridit i kultur, har den personliga rätten allt mera gjort sig gällande. Personligheten har utvecklats såsom ett af civilisationens förnämsta resultater, bildande den största kontrast emellan forntidens stater och nutidens samhällen. Denna kontrast har visat sig äfven derigenom, att då i fordna tider intelligens, bildning och lefnadsvett tillhörde de bättre lottade klassernå i samhället, likasom råhet och okunnighet träffades bland samhällets öfriga medlemmar, hafva nu deremot dessa samhällslifvets råmärken väsentligen förändrats. Bildningen har sträckt sig djupt ner i sambällslifvet; men i alla samhällsklasser träffas äfven personer, hvilka genom sitt öfversitteri förolämpa öfriga sambällsmedlemmar samt derigenom bevisa sig sakra både förstånd och hjerta. Men stora ideer genomgå alltmera menskligheten, och ur kristlig grund framstår allt tydligare personligheten, innebärande i sig civilisationens framtid. Det måste derföre vara samhället främför allt angeläget, att den personliga friden respekteras. Då samhället ännu. stod på låg kulturgrad, åtnjöt eganderätten större skydd än sjelfva personen. Ännu i dag qzarstår derföre den orimligheten i vår lag, ati den, som ifrån en person stjäl ett gammalt klädes plagg eller annän obetydlighet, straffas.med-medborgerlig: död; men att misshandla samma person eller Jå armar: och:ben af. honom, det anses för en bagatell: Stundom är också ansvaret större att misshandla ett kreatur än en menniska: Under sådana lagar händer stundom, att kotterier bildas, hvilka sätta sig öfver lagen och anse alla andra för pack, som icke visa samma öfvermod-som de sjelfva... Men samhällets välstånd hvilar på lagens grund, och all-trefnad i samhället skulle upphöra, om sådana kotterier finge ohejdadt framfara, Genom flera vittnen är ådagalagdt, att löjtnanterna Bibau och Claes von Mecklenburg samt underlöjtnänterna Levin och Axel von Mecklenburguppfört sig på sådant sätt, att allmänheten haft ganska mycket att deröfver beklaga sig. Hade sådant skett i Epogland eller Frankrike, eller hade nämnde herrar varit officerare vid K. M:ts flotta eller något regemente i landsorten; skulle sannolikt deras uppförande blifvit af regementets öfriga. officerarehögt -ogilladt. Att jag den. 1 sistlidoe Maj å värdshuset Bli Porten förolämpades af. underlöjtnant Levin derigenom att han framsatte en svärmare och sökte trängs: mig och mitt sällskap från våra platser, har ickt kunnat mot hr Levins nesande ledas i bevis, äfven som allenast ett vittne. sett hr Levin vid nämnds tillfälle med en käpp slå mig å benet. Deremot har fullständig bevisning förekommit derom, att jag och br Levin då skildes från hvarandra i retad sinnesstämning.; Sedermera träffade jag icke hr Leviv förrän han den 13 Maj öfverföll och misshandlade mig. Uppträdet den 13 Maj synes hafva börjat på det sätt, att då underlöjtnanten Axel von -Mecklenburg atkom ur konsertsalongen hade några personer förebrått hr von Mecklenburg för hans opassande upp förande i salongen. Ordvexling hade deraf uppstått och hr von Mecklenburg slagit till en person, hvaruppå han sjelf blifvit slagen. Efter det hr vor Mecklenburg ropat sin broder, br Claes von Mecklen burg, till hjelp, hade den sistnämnde: tillika meg flere -personer skyndat ur .en omnibus samt börjat att blindt slå omkring i folkhopen. Genom sitt uppförande har således Axel von Mecklenburg. föranledt :och börjat det våldsamma uppträdet den 13 Maj! Att hans broder ochbekanta dervic sökte komma honom till-hjelp lärer deremot, om saken dervid stannat, icke kunnat tadlas. Men så skedde icke, utan framforo; de med er särdeles vildhet äfven sedan folkhopen skingrats; och under det jag, tillika .med mitt sällskap, framgick på ett betydligt afstånd från platsen för uppträdet kom.hr Levin emot mig, kände igen. mig. och tillde !åde mig slag på slag i ansigtet, såatt blod flöt-ock jag -dignadened i diket; der jag: blef ytterligarc slagen. Hr Levin bar erkänt, att ban tilldelat mig en örfil-jemte 5 eller 6 andra slag, och han har icke bestridt, hvad vittnen jemväl intygat, att jag derefte var blodig. Då jag,uppbjelptes ur diket, var jag, enligt dräpgen Anderssons utsago, så vanmäktig, att jag ickt kundesutan. hans bistånd framgå. till en närbefintlig droska; och hr provisor Berg-har intygat, att då hav sedermera på. aftonen förband såret, vär jag ännu darrande, såväl derigenom att slaget träffat vid tinningen, som ock till följd af den ymniga blodförlusten. Under det jag i sådant tillstånd satt i droskan för att färdas till min bostad, blef jag ytterligare miss handlad af br Levin, dervid. hr Claes von Mecklenburg, hr Bibau och hr Lagerheim böllo hästarna. I afseende å detta våld har. hr Claes von Meck. lenburg. uti: poliskammaren uppgifvit;. att -han tittat in i droskan och strax derefter aflägsnat sig, utan att-lemna -hr;LevVin någon. upplysning om min vi stelseort. Inför tingsrätten åter har hr von Meck: lenburg berättat, att. ban kommit till, droskan först då några personer voro stående omkring droskan, under omvexlande rop af: Kört, och Kör inte! Dessa uppgifter strida således emot hvärandra. Hr Levin har uti polisksmmaren erkänt att han, under det jag satt i droskan, tilldelat mig ett slag, men har sedermera återtagit denna sin uppgift. Genom drängen Anderssons samt omnibusegaren Fogelbergs och flera andra yittnens utsago är det dock styakh att hr Levin tilldelat. mig. i droskan minst 5 slaga Många vittnenshafva jemväl, emot hrr Bibaus och Claes von-Mecklenburgs nekande, intygat att de un: der tiden höllo hästarne: Sedan jag lyckats att komma ur droskan, har hr Levin, enligt hvad kyparen Horhberg berättat, kom mit springande barhufvad och med ett tillhygge fram till en omnibus samt under hotande åtbörder frågat efter mig. ? å Läkaresointyg upptager, att: jag bekommit vid högra tinningen ett-med skarpt: tillhygge tillfogadtsär; v, tumlångt, starksblånad och svullnad kring venstra ögat och sträckande sig vidare öfver hela kinden, blånad och svullnad kring högra ögat, ett mindre skrubbsår å högra kinden, ett dylikt vid venstra. munvinkeln, blånad å högra underarmen och skrubbsär åcinsidan af högra underarmen. x Jag hemställer till. domstolens: bepröfvande shuruvida .den misshandling, som sålunda. blifvit emotmig föröfvad, må knnna hänföras ällenast till vanliot