Aftonbladet – 24 augusti 1860, sida 3

Frihetskriget på Sicilien. (Skildradt af Times korrespondent.) Messina den 30 Juli. En ny scen i det raskt fortgående krigsdramat för Italiens oberoendeoch enhet är nu förbi. Jag sjelf, som befinner mig på stället och alldeles icke är någon tviflare hvarken på nationaliteternas sak eller Garibaldis snille, tror stundom att jag drömmer, så underbart går folkets pånyttfödelse framåt. Jag kan endast jemföra den med aloön, som under åratal förblifver låg ocH nära släten till marken, men plötsligt med ens skjuter upp ur sina taggiga bladen hög och mäktig stam, hvilken på en. natt slår ut i blomma och fyller luften rundtomkring med sitt doft. Då segel. efter segel, som förde neapolitanska soldater och krigsammunition från Palermo, försvunno bakom Cap Zaffarano, suckade äfven de mest förtröstansfulla vid taänken på den nya kamp, som väntade vid Messina. Det var ej mer på Calatafimis branta, men öppna höjder, icke heller i Palermos smala gator som vi kunde vänta att få möta fienden, utan under hundradetals jerngap på en starkt garnisonerad. och väl försedd fästning. Den ende, som log åt våra sorgliga aningar, var Garibaldi. Låt dem gå hvart de behaga; om vi möta dem ånyo på Sicilien, så mycket bättre! Vi behöfva då ej gå långt bort för att söka reda på dem. Detta var hans refräng till svar på vårt knot öfver hans storsinthet, åtföljd af ett af dessa oemot: ståndliga leenden, för hvilka äfven hans fiender måste ge vika. Två månader ha ännu icke förflutit sedandess, och Messinas stark: fästning blickar nu ned på våra legioner i dyster nedslagenhet, tyst och liflös, med sin: toma gluggar, och. injagar så litet fruktan, at äfven de mest räddhågade af stadens emigre rande invånare börja så småningom komm: tillbaka, Man skulle nästan kunna tro at citadellet är öde, och egde ej transportern; till sundet rum samt inskeppande af truppe, och förråder, och posterna längs Piana di Terranuova, midtemot citadellet, skulle man kunna tro att de böurbonska soldaterna begifvit sig af. Illusionen förhöjes deraf at neapolitanarne äfven ha antagit tricolöret Man känner likväl igen de blå hjulbusen pi sina vänner, de neapolitanska ångarne, hvilka man såg .slunga kulor och bomber öfver du goda staden Palermo; men man ser ej mer; till den smutsiga, hvita bourbonerflaggan, p: hvilken man alltid kunde känna igen dem.