ficern just såsom han shade lemnat honom och förbindningen var i godt skick. Han gaf honom bröd, dop adt i vin, tog honom derefter på ryggen och bar honom så till de ryska förposterna. De fiendtliga skildtvakterna blefvo alldeles häpna, men bemötte Reg.nald med stor vördnad, då deras officer hade talat med dem; och der lemnade han honom bedjande till himlen att någon gång kunna visa sin djupa tacksamhet. Nåväl, säg mig nu, om någon annan skulle kunna berätta dig en sådan anekdot om din Reginald? Stanna derför vackert hemma hos mig, i stället för att besöka stora sällskaper., .Jag skall säkerligen icke fara på många lysande bjudningar; menn, svarade Constance, det är dock en, der jag tiäftar en person, som jag mycket längtar att få se, och som han ej inträffar ännu på fjorton dagar, blir du kanske äfven dessförinnan nog återstäld för att kunna vara med. Utan tvifvel erhåller du en bjudning, då din hemkomst blir bekant. Hjeltar från Krim hafva mycken efterfrågan urder sägongen.v Det är lyckligt för många af oss, att ej hvar och en granskar vårt hjeltemod så strängt som du, Constance, svarade han; vore det så, skulle mången af oss, som nu vinner pris och ära, blott skörda klander och förakt. — Jag hoppas att du förlåter mig, Frank, för mitt ovärliga bedmötande, sade Constance; men det hade sin grund i din mors berättelse till mig, att du kom hem nästan endast för att — för att — gifta dig. Det är ganska hårdt,, sade Frank, att nödgas rodna för sin egen mor, men jag tvingas erkänna, det jag innerligen blyges för min. Det är gunås ingalunda förata gängen, och. du behöfver således ioke göra: dig nägra förebråelser derför. Jag tviflar icke på, att jag ej skall kunna vara med på denna bal. Haltning har kommit särdeles i modet i år; men du har ännu ej sagt mig hvarföre du är så angelägen att få se denne gentleman — hvem är han? Det är en Österrikare,, svarade Constance;