Aftonbladet – 22 augusti 1860, sida 2

spridt den och kan ej vara förbunden att Protestera; deremot.. Om. menniskor äro så roade af att tala om hvad som icke angår dem sjelfva, böra de. äfven; vara beredda på att stundom höra. osannirgar, lika väl som sanningar.n . Men detta är ej fullkomligt en osanning, sade doktorn. Ni har ju i verkligheten vistats en tid hos Franklyns, och hvad vänskapen beträffar, så hoppas jag att de skola förblifva mina vänner så länge jag lefver. Nåväl, då tiger jag och låter lem pratar, inföll Constance. Det:skall vara mig till gagn, ty jag skall derigenom skyddas för obehöriga frågor, framställda under vänskapens mask., .Hur strängt ni bedömer stadens invånare, min unga vänb utropade doktorn. Jag trodde i sanning ej att det låg så mycken stränghet i er fiatur. Mitt minne är ej så kort, att jag skulle kunna sätta högt värde. på deras nuvarande vänskapsförsäkringar, svarade Constance. Jag ser att de alla äro föranledda af samma falska öfvertygelse om min blifvande rikedom; Jag önskar då att den ville komma snart!, Kanske kan den ej komma i edra händer förrän efter sin nuvarande egares död, inföll doktorn, i det han vände sig bort och såg ut igenom fönstret. En tanke träftade henne som en blixt — kunde det vara möjligt? Doktorn ånsågs vara en förmögen man -— han. yar. ogift, hade inga nära anförvandter och behandlade henne som en dotter. 3 Om det är så, sade Constance, så ville jag af hela mitt hjerta önska att denna önskan aldrig kommit öfver mina läppar., Det är jag öfvertygad att ni gör af upprigtigaste hjerta, sade doktorn och gick ha stigt ut för att möta en patient, som han såg