i den förmodan att den sena gästen var någon af hans grannar och beredde sig på att uppmana honom till tystnad, för att icke störa den sjuka. Jag tror mig veta sir, sade doktorn, att ett ungt fruntimmer, miss Carrolton, vistas hos eder.s Så förhåller det sig, min herre., svarade förpaktaren, och om ni är en vän till henne, fägnar det mig bjertligt att se eder. Hon har varit mycket illa sjuk, och vi hafva hitt ls ej varit i stånd att af henne sjelf få veta namn och adress på någon af hennes närmaste anböriga, så att vi kunnat skrifva till dem. Hon har inga anhöriga i lifvet, stackars flickan, sade doktorn. Jag är endast en gammal vän till familjen. Har hon aldrig talat om doktor Smedley ? Detta är det enda namn hon någonsin yttrat,, svarade den förre, och ofta har hon önskat att mr Smedley vore här. Tillåter ni mig fråga, om det är ni sjelf, sir 2 Jan, svarade läkaren, angenämt öfverraskad genom den andres belefvade sätt och utseende, ooch med anledning af mitt lefnadsyrke, hoppas jag ni tillåter mig attse henne.n Jag ber er förlåta, att jag ej förr anmodat er att komma in, sade förpaktaren, i det en hög rodnad spred sig öfver hans milda drag. Orsaken till denna skenbara ovänlighet var blott min fruktan att ljudet af er röst skulle nå miss Carroltons öron och oroa henne, :y hon är ännu mycket svag. Jag skulle önska göra er några frågor förstv, sade mr Smedley, i det han fopphde ur åkdonet. Skall jag vänta, sir? frågade postiljonen. Jaz ni måste föra mig till närmaste värdshusp,-sade mr Smedley. Nej, nej! Det kan jag icke tillåta, sade vr Franklyn. Jag hoppas att nistannar hos mig öfver natten. Har ni några saker? . Endast en nattsäck), svarade den förre. men jag fruktar blott att göra alltför mycket besvär — hvad skall:er goda fru tycka om denna anordning?