Aftonbladet – 20 augusti 1860, sida 3

gjupsinnigt böjdt bufvud in till sina kolleger i konseljen, hör på diskussionen, öfverväger en stund ock säger derefter lugnt -och bestämdt: non-intervention. På den tiden, då Victor Emanuel talade om Italiens anskri af smärta, och Cavour uppgjorde sin plan att häfva denna smärta, åtsporde de den britiske utrikesmnistern, och han gick in och kom ut och svarade: non-intervention, hvilket betydde: Det skall vara mig kärt att se er fria, eni och stora; men I mån sjelfva utföra det. Då påstod bela verlden att Storbritapnien var för-offadt och egennyttigt, och man jublade öfver Louis Napoleon, som helt annorlunda intresserade sig för Italien. Men nu blef frågan från England, huruvida det kunde tåla att dess grundsats om: europeisk icke-intervention kränktes derigenom att Louis NapoIcon intervenerade, ja till lön derför tog Nizza och Savoyen. Ej blott Österrike, utan Europa såg i anledning häraf med frågande blickar på England; ministern blef perplex, gick in, kom ut och sade: non-intervertion, hvilket betydde: Det är bra ledsamt med Louis Napoleon; men jag öfverlemnar honom åt de samvetsqval, som ej skola uteblifva,.och jag intervener ej. Då sade elaka menniskor (och jag var en af dem), att det var handelstraktatens skull; och man bör i afseende derpå erinra sig att sjelfva det antika och delphiska oraklet ej var upphöjdt öfver mutor. Derpå kom konungen af Neapel och sade till England: Du är ju så -human, du är ju af menniskokärlekens princip emot krig och blodsutgjutelse, bjelp du nu till att mera blod ej utgjutes på Sicilien och i Neapel; jag tror att sjelfva Louis Napoleon nu gerna seratt all denna oro tager slut. Lord John gick in, kom ut och sade: non-intervention, hvilket betydde: Jag håller med friheten och Garibaldi och vill ej hejda bonom. Då utbröt halfva verlden i jubel öfver lord John och ickeinterventionsprincipen. Man finner: således, stt samma gamla svar hvarje gång kommer såsom ett nytt och oväntadt och hvarje gång tframbringar olika resultater, och lord John Russells ;klokhet består i att ej vilja lättsinnigt föröka: sitt kapital, utan sätta tro till oraklet, begagna det gamla, goda ordet och se hvad följden deraf månde bli. Trots all sin sympati för de syriska kristna, trots den känsla, som måbända efter Frankrikes och Rysslands uträkning skulle förledt honom att förifra sig, gick han in, kom ut och sade: non-intervention, och nu finns det lyckligtvis ej blott ett stadgande i pariserfreden af år 1856, hvarigenom all ensidig intervention — såsom af Frankrike ensamt —-är förbjuden; utan sinnesstämningen är äfven sådan i Europa, att det blefve kinkigt för Frankrike att bryta denna traktat. Hvem eller hvad är då egentligen den ande eller Pythia, det orakel, som sitter der inne och ger ministern råd? Alldeles ingentiug annat än Storbritanoiens fysiska och moraliska behbof, industrien. och handeln; hvilkas intressen ena ögonblicket kallas lumpna och egoistiska, det andra humana och civiliserande, i förening med allt, som sträfvar framåt, för att befrämja de menskliga individernas bästa. Jag vill nu ej göra en doktrinär jemförelse mellan Storbritannien och Frankrike. Det är för tillfället nog att erinra om, att dem emellan bär en motsatt grundsats varit rådande alltsedan 1852. Det imperialistiska Fraånkrike har velat intervenera, uppmuntra, taga del, slåss, och det har för sin intervention skördat ungefär. samma vitsord som England genom dess icke-intervention; Louis Napoleon bar än blifvit benämnd ett ideal af ridderlighet, än en listig, egennyttig person. Men det märkliga är, att just nu, då de båda principerna tycktes böra fiendtligt törna ihop, då Storbritannien ej blott sjelf icke vill intervenera, utan äfven måste uppträda hindrande mot Louis Napoleons interventionslystnad och mot Rysslands lidelsefulla ifver i samma riktning, samt då den orientaliska frågan: syntes å propos uppstå, för att gitva den under lång tid bopsawladeantipatien och de djupa planerna tillfälle att bryta ut. — då sker just motsatsen, då kommer från Frankrike ett nytt tillbud om en entente cordiale, ja, till och med om ömsesidig afväpning och deraf följande nedsättning i de stora militärbudgeterna. Jag har hört två meningar yttras härom. ena sidan hette det: Nu ba vi vunnit ett år; kriget är uppskjutet; ban har märkt att man böll ihop mot honom, och nu vill:han vänta tilldess han brutit enigheten. A andra sidan hette det: Han menar ej allvarligt med sitt hot; han är satisfait; han har vunnit den popularitet för sin dynasti, som han med säkerhet kunde åtrå, och nu önskar han ingenting annat än att kunna lefva i fred, men se krigisk och terrible ut. ; . — LA e — Hos redaktionen har riksdagsfullmäktien G. Bjerkander anhållit om införande af