jakande svar kom, han in. Är det något tecken till lif? frågade han. Bröstet kännes varmt, svarade hans hustru, och just nu tycker jag mig finna en svag rörelse af hjertat. Ack, Joseph! tillade hon, tryckande hans hand, hvad jag är tacksam för att du icke lät mig öfvertala dig att.stanna hemma i qväll ! Ja, vi må väl hafva orsak att glädja 0s8, kära Eliza, sade han, i det han hjertligt besvarade bandtryckningen. Jag önskar att doktorn snart vore här. Mrs Franklyn försummade ingenting, som möjligtvis kunde bidraga att återställa den lidande — en hel mängd ylefiltar, varma vattenkrus, senapsdegar på fötterna och magen; till slut kunde man skönja en lindrig svettning, och då läkaren anlände, hade den sjuka sväljt ned en tesked konjak och vatten. Efter en ytterligare, flera timmars outtröttlig vård förklarade han hennes räddning vara säker. Hon lades till sängs och somnade genast. Tidigt följande morgon kom han åter. Patienten -var för svag att kunna tala, men hon öppnade sina ögon och såg på honom, log tacksamt åt mrs Franklyn för den ömma vård hon erhöll och somnade ånyo. Det är besynnerligt att hon kunde vara ute på sjön ensam i den der lilla båten, sade mrs Franklyn, under ett samtal med läkaren i nedra våningen. Hon är utan tvitvel ett bättre fruntimmer, sade hans hustru; det ser jag af hennes kläder. Har ni kunnat finna, hvad hon heter? frågade doktorn. Carrolton, svarade mrs Franklyn; hennes näsduk är märkt med Constance Carrolton, och allt annat linne med C. C.n Verkligen! utropade mr Henderson, i det han tog en tidning från bordet; ja, då tror