Aftonbladet – 17 augusti 1860, sida 2

Bref från Throndbjem(Från Aftonbladets korrespondent.) Den 7 Augusti. Innan jag meddelar detaljer rörande kröningsceremonien, hvilken på det -hela öfver-ensstämde med hvad nyligen hos oss skådats, vill jag lemna några underrättelser om sjelfva Trondhjem och dess märkvärdiga domkyrka. Staden ligger på en halföj begränsad af Nidelfven och Trondhbjemsfjorden; mot vester är den sammanhängande med fastlandet medelst en 400 alnar bred landtunga. Vesterut ligger Ilen och i öster Backlandet, begge förstäder till Trondhjem. Vackra och höga berg, till en del skogbeklädda, stupa ned i fjorden; en gigantisk fjellsträckning synes längre bort. Från Christiansstens fästning, der utsigten är storartad, ser man en bergspets, Graakullen, 1890 fot hög, och Vasfjellet, 2160: fot. Stadens hamn är belägen i sjelfva elfven; ända till 12 fot djupgående fartyg kunna lägga upp till bron. Vid Ilen ankra mera djupgående fartyg. Hamnen är god, förträffliga ankarplatser finnas. Fjorden stiger eller faller starkt hvar sjette timma. Eskadern ligger nu ute på redden, men helt nära intill staden; i fonden synes den å!driga och vördnadsbjudande domkyrkan. Stadens äldsta namn är Nidaros och är anlagd år 996 af konung Olof Tryggvasson, men från Olof Haraldssons tid, år 1015, kan stadens egentliga uppkomst räknas; dess makt tilltog sedan Olof år 1031 blifvit för helgon förklarad. Det är nemligen bekant Hvilken afgörande inflytelse tron på Olofs belighet hade på landets hela politiska förhållande, men särdeles var den betydelse. full för sjelfva Nidaros; såsom hufvådstad i Trondelaget, hvilket från garomalt hade varit ansedt som sätet för landets största styrka, var den också redan i ett afseende hela rikets hufvudstad. Och när derefter i dess medelpunkt blef förvaradt patronalhelgonets qvarlefvor och ryktet om Olofs helighet växte, tilltog äfven Nidaros; men då tron på kraften af Olofs helighet aftog — tron på all mensklig makt är underkastad förgöngelser, den också — försvann äfvefi Nidaros berrlighet: den stod och föll med HeHig-Olaf. Ettbevis på att staden tillväxte temligen jemnt har man i uppförandet af kungsgårdarne med tillhörande kyrkor, hvaruti E:t Olofs ben för längre eller kortare tid fingo hvila. Då bans lik fördes från Sticklestad, stod det första natten i ett dåligt båtskjul utom förstaden); men då det af bans tillgifna ej ansågs stå säökert der, flyttades det och begrofs i en backsluttning längre upp vid elfven. Året derpå blef det bögtidligt upptaget och nedsatt på bögaltaret i Clemens (de sjöfarandes skyddspatron) kyrka, och Olofs son, Magnus deh Gode, bekostade ett praktfullt skrin för de dyrbara dvarlefvorna. Senare öfverlemnade Maghus kyr: kan åt den tillväxande staden, och lät uppbygga en annan kyrka på den plats, der liket bade stått första natten; bon invigdes till S:t Olof. Uppe i backsluttningen, der Olofs lik hade legat begrafvet, uppvällde snart en källa, hvars vatten botade många sjuka. Öfver den byggdes ett, träkapell. Nära Olofskyrkan anlade Magnus en kungsgård, men hann icke att i sin lifstid fullborda sitt byggnadsverk. Efterträdaren, Harald Hårdråde, fullbordade kyrkan, och så flyttades Olofs lik från Clemenskyrkan till högaltaret i Olofskyrkan; den påbörjade kungsgården förvåndlädes till en kyrka, den helige Gregorius till ära. Längre uppe vid elfven, nära vid nyssnämnde kapell, lät han uppföra en Meriekyrka, och mellan den och elfven en kungsgård. Före bans död, 1066, blefvo Olofs ben fyttade till Mariekyrkan, der Harald sjelf blef begrafven, Under Olof Kyrre, 1067—1093, byggdes — såsom katedral för landets nordliga del — Kristikyrkan (der den nuvarande domkyrkan står); på dess högaltare sattes nu Olofs ben — som dermed slutade för det första sina ofrivilliga omflyttningar. 4) Olof stupade, som bekant är, i slaget vid Sticklestad mot den missnöjda allmogen. Strax efter hans död doldes hans lik förgdeXmissnöjda. Sedan blef han Kanoniserad. BäWertra.. wu