Aftonbladet – 17 augusti 1860, sida 1

en finhet och själsodling, som genom hans enkla landtmannadrägt måbända ännu tydligare framstod. Han bar sitt hufvud högt (som vanligt är med personer af detta utseende), och det mjuka håret, redan grått, var tillbakastruket vid tinningarne och tillät derigenom betraktaren att iakttaga hela den yttre formen deraf — en syn, som skulle hafva uppfyllt en frenolog med förtjusning. Han föreläste ett kapiteb ur bibeln på ett enkelt och flärdfritt sätt, men med en fyllig och vacker röst samt med ett allvar, som ovilkorligt måste anslå hans åhörare. Han hustru satt vid bans sida med stilla värdighet och solt öfver sin make, eburu svag nog att föreställa sig, det ingen annan än hon sjelf kunde genomskåda hans enkla, flärdlösa väsende och beundra den ädla godheten i hans karakter.. Hon förstod icke att andra, likaväl som hon sjelf, måste fatta att en man sådan som den, hvilken hon hade den lyckan att kalla sin make, skulle varit en prydnad för hvilket stånd som helst i samhället. För henne var han en gentleman i ordets rätta betydelse — ädel i tankar och känslor, djupt gudfruktig, men utan ofördragsamhet emot andra, rättvis, mild och redlig. Intet lågt uttryck, intet utbrott af vrede kom någonsin öfver hans läppar. De kringboende arrendatorernas dryckesgillen hade inga lockelser för honom, och ehuru allt det bästa, som visthus och källare egde, blef framsatt till deras undfägnad, då de besökte hans hus, afböll han sig dock strängt från allt deltagande i deras samqväm, hvilka aldrig ansågos vara rätt och tillbörligt slutade förrän hvarenda manlig gäst hade druckit vida mer än han bordt. Ehuru mrs Franklyn af fullaste hjerta uppfattade hans värde, trodde hon emellertid ingen annan om nog sundt omdöme dertill, utan att han för alla andra blott skulle vara den enkle förpaktaren. . (Forts.)