ti: brad lag RR VETE cr, som emanerat sedan ko; lagen öm den lika arfstill ytterligare framste på en bana, å hvilken man förut hade i närmare sex århundraden förblifvit stende på den punkt, dit en stor lagstiftare hade framfört natio Det är icke heller vår afsigt, att anställa några betraktelser öfver det för det nuvarande riksmötet så föga hedrande resultatet af sträfvandena att undanrödja den från äldre, råare tider i våra lagar qvarstående giftomannarätten.. Vikberöra i dag dessa ämnen endast för att fästa våra lagstiftares uppmärksambet på ett tillfälle, som ännu erbjuder sig att äfven åt detta riksmöte förvärfva hedern attha i någon mån bidragit till en tidsenli; utveckling af lagstiftningen rö rande qvinnans medborgerliga ställning. Till rikets ständer har nemligen i dessa dagar från deras ekonomiutskott inkommit ett utlåtande rörande de förslag, som af flere representanter inom de tre valda stånden blifvit väckta, angående utsträckning af ogift qvinnas rätt till sjelfförsörjting. I detta hänseende har blifvit. föreslaget af: prostarne Söderberg och Schram samt representanten i borgareståndet hr C. R nman, att rikets ständer för sin del måtte tillstyrka, att ogift och myndig förklarad qvinna må ega rättighet att söka orgelnistbefattning. Riksdagsfullmäktigen af bondeståndet C. J. Svenssån har väckt enahanda förslag, men åt sin framställning gifvit den utsträckning, att qvinna, som visar sig innehafva erforderliga kunskaper, må kunna, ka väl som man, förordnas till sådane tjenstebefattningar som för henne kunna vara passande och hvilka af benne kunna skötas bufvudsakligen inom hus, och följaktligen att hon må kunna anställas vid telegrafinrättningar, postexpeditioner, klockare-, orgelnistoch skollärarebefattningar o. 8. v. Med anledning häraf bar nu ekonomiutskottet i sitt afgifna utlåtande till en början erinrat, att genom kongl. kungörelsen den 29 Sept. 1853 och den 21 Okt. 1859 är förklaradt, att i. folkskolorna jemyäl må antagas lärarinnor; hvilkas skicklighet blifvit af något seminarium pröfvad och godkänd, och det synes utskottet ej kunna förvägras kommunen att använda qvinnor till dylika befattningar, äfvensom i allmänhet till sådana, dem kommunen sjelf har rättighet att tillsätta; och lagstiftningens åtgärd uti ifrågavarande fall torde ej böra sträcka sig till annat än erkännande af denna kommuns rätt; med tillsyn likväl, att ej andra individer utses än sådana, som för befattningarne äro fullt lämpliga, på det att kommunen af deras verksamhet nå kunna påräkna det gagn, som sambällets förkofran i allmänhet bör finna angeläget att åt densamma bereda. Afven vid andra befattningar,, fullföljer utskottet, för hvicka verkningskretsen ej är inskränkt endast inom kommunen, torde qvinnor jemväl med fördel för det allmänna kunna användas. Utlandet har i detta fali gifvit föredömen, som visa att qvinnor på ett tillfredsställavde sätt fullgöra de åligganden, som blifva rätten gaf iwpu em anförtrodda. Då statens och individernas förbindelser mot hvarandra äro ömsesidiga, och staten i detta afseende icke mera i ållande till qvin n til mannen eft r något af sina anspråk, statens plgt g att i ligaste mån befri alla sina med :mmars välständ, synes hä följa att. i följd af den riktning samhällsförhållandena antagit, alla qvinnor ej blifva i tillfälle att verka inom den krets och för det kall, dem naturenligen tillkommer, och der af deras verksamhet de rikaste frukter kunna skördas, staten bör i stället, i den mån det kan väl siå tillsammans med ändamålet af dess framåtgående i andlig och materiel utveckling, lemnä utväg it qvinnan att bereda sig den törbättring i ekonomisk stäl:ning, hvartill hennes anlag och insigter kunna berättiga henune. Utskottet anser det likväl ligga 1 sakens natur ati en del befattningar icke kunna af qvinnor lämpligen skötas, då deremot andra äro af beskaffenhet att af dem lika. väl som af män kunna bestridas. Hvad angår förslaget att använda qvinnor vid postverket, så finner utskottet, med de å postväsendets nuvarande organisation, sig för närvarande icke böra sträcka sitt tillstyrkande derhän att postexpeditioner må uppdragas åt qvinnor, och 1 betraktande af de särskilda olikartade förrättningar, som åligga klockare, ansor utskottet ej eller skäl att förorda qQvinnors avtagande till dylika befattningar; hvaremot;iutskottets tånke, qvintior skulie med fördel kunne användas vid mindre telegrafstationer samt till bestridande af ergelnisttjenster; och då. enligt hvad förut blifvit närndt, qvinnor redan äro berättigade att antagas till lärarinnor i folkskolor, hemställer utskottet, att rikets ständer måtte hos K. M:t i underdåvighet anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes i nåder utfärda författning, hvarigenom qvinna berättigas varda antagen att förestå orgelnistbefattning, der denna icke är förenad med klockaresyssla, satt att erhålla tjenst vid telegrafstation, såvida betyg företes om erforderlig skicklighet för bestridande af ifrågavarande befattningar.? Man bör otvifvelaktigt hålla utskottet räkning för det afseende som sälunda blifvit fästadt på de gjorda framställningarne. Dock synes det skäl, som af utskottet förebringa: såsom anledning bvarföre tillstyrkandet ej kunnat utsträckas derbän, alt äfven pastexpeditioner må uppdragas ät qvisnor, vara särdeles knapphändigt och egentligen icke säga någonting annat än att utskottet icke velat i denna del gå motionärens önskningar till mötes. Vi ärd visserligen benägna att antaga, att utskoltets egentliga motiv för afstyrkandet i denna del varit farhgan, att den föreslagna framställningen icke skulle vinua afseende, enär regeringen i de allra flesta fall behandlar posttjensiers tillsättning vida mer såsom pensionsutdelningar än ursynpunkten att på platserna sätta dugliga personer som kunde gagna verket och den allmänhet, som det af ser att betjena, til! följd hvaraf också redan TE CS 2