Aftonbladet – 17 augusti 1860, sida 1

ma mig af det, ty detta var just hvad jag. önskade, och ju. mera hon bannades, dessmera gnällde jag, tills förmaksdörren slutligen öppnades; och hvem tror ni kom ut, om inte miss Carrolton sjelf! Hon var insvept i en schal, såg mycket blek ut och var så svag, att hon måste hålla sig fast i stolarne för att ej falla. Hon sade någonting åt tjenstflickan, som lät såsom en förebråelse, men rösten var så svag, att jag ej rätt kunde höra orden. Och så kom hon fram till mig och gaf mig en half krona. Här är den, fortfor han och visade att han bar den vid ett band kring halsen; och här skall den vara så länge jag lefver. Jag borrade ett bål igenom den sedan jag kommit hem igen med nattrainen. Och nu är min berättelse slut, master Reginald, och jag vill hoppas att ni är nöjd med hvad jag har uträttat., Nöjd! upprepade Reginald, min goda vän, jag är vida mer än nöjd. Jag är tacksam — jag är förtjust! Ännu en tjenst har jag likväl att bedja dig om. Kläd om dig och följ med mig i morgon samt visa mig den gård der hon är. Jag har ordnat mina angelägenheter här, så att jag kan fara hvad stund jag behagar. Då du återtagit din egen drägt, min vän, så kom upp till Ravenscroft och fråga efter mig, Vi kunna då göra upp allting om vår resa. Han steg upp och stod några ögonblick helt stilla, med ögonen sänkta till jorden. Derefter räckte han smeden sin ena hand och lade den andra på grafven. Du har lyft en börda från mitt bröst, Johnn, sade han, och förr skulle jag kunna glömma din vänlighet än henne, som vi följde hit till itt sista hvilorum. Det är ej troligt att jag får något särdeles tillfälle att tala vidare med dig innan jag r:ser, men var säker, att om jag dör på slagfältet och får tid till en tanke,