Aftonbladet – 17 augusti 1860, sida 1

.Har ni någonsin funnit attjag glömmer ett ansigte, som en gång fästat min uppmärksamhet? frågade smeden. Och hennes utseende till! Hm, det tycker jag att hvar och en bör komma ihåg. Hvar är hon då? frågade Reginald lifligt. Berätta mig nu allt hvad som händt dig, från början till slut, just som du brukade göra då jag Var en gosse, John, kom hit och sätt dig här, gamle kamrat och glöm ej bort ett enda ord. De togo plats bredvid hvarandra, på ett klippstycke; och Reginald satt med kinden emot handen och armbågen stödd emot sitt knä, medan han hänförd lyssnade till en berättelse af djupare intresse än någon af dem i hans barndom väckt en så stark förtjusning och deltagande hos honom. . . Jag sade er, började zigenaren, att jag sjelf ville vara med på efterspaningen; derföre klädde jag mig i resdrägt, som ni ser,, fortfor han med en hastig blick på sina trasiga tiggarkläder och följde så kusten åt. Många skeppsbrott hörde jag talas om, men icke att någon liten båt med ett fruntimmer uti hade drifvit i land. Under hela fem dagar hade jag ingen lycka med mig; men i går, då jag sträfvade längs kusten ända framåt Devonshire, hvad fick jag väl se, om inte en liten båt, långt ofvan det högsta vattehmärket och med kölen i vädret! Jag kände ej igen den först, som den låg, men det var någonting med den ändå, som drog mig närmare, och saunt nog var det äfven ers nåds Vildand! Du är ju alldeles säker på att du har sett miss Carrolton lefvande och helbregda? sade Reginald,. som med svårighet kunde andas. da Derom kan intet misstag ega rump, svarade smeden. Nåväl, fortsätt då, sade Reginald.