Aftonbladet – 13 augusti 1860, sida 3

Mört sheet: AA bder AarNRAbrttV ARA Air serika följder som. dem utskottet förespeglar uti en närmare sammanslutning mellan statsmakterna, ärendeuas snabbare handläggning och folkets större intresse För riksdagens arbeten... Det vore alldeles omöjligt att på den. korta tiden af fyra månader hinna att afsluta riksdagen. Den kortaste riksdagen sedan 1809 har varat i sex månader, och de öfriga 17 å 18, och det är påtagligt att detta peremtoriska bud icke kan efterlefvas utan att ständerna komma att lemva efter sig halfgjordt arbete. Det är visserligen sannt att ett bestämdt påbud gör att. man skyndar sig, men med bästa vilja i verlden kunna iche ständerna med nuvarande och af utskottet bibehå!lu: arbetssätt medbinna allt på fyra månader. Kvnde talaren öfvertyga sig om motsatsen, så skulle ban icke rösta emot förslaget; men, detta vore icke ov fallet; Hvad: dessutom folket beträffar, så visste talaren af erfarenhet dess omdöme om våra riksdagar; de tycka nemligen att vi redan hafva nog deraf med de treåriga och äro visst icke angelägna att se dem återkomma hvarje år. Det är representationevs pligt att akta på folkets åsigt och att först på allt sätt, genom införande. af, ett lättare maskineri, en förbättrad arbetsordving, förkorta våra treåriga riksdagar. Utur denna synpunkt yrkade talarn afsläg å konstitutionsutskottets förevarande förslag. Hr Th. Munok af Rosensohöld ansåg detta för det. vigtigaste af alla: utskottets, förslag vid denna riksdag och att ett bifall dertill vore -ett stort steg framåt på den konstitutionella banan. Genom de försndringar som, vidtagits, såsom ceremoniernas borttagande, motionstidens förkortande m. fl, skulle arbetet kunna vara i gång senast 13 dagar efter riksdagens början, i stället för att:det nu fordras två och en half månader för att komma så långt att utskotten hunnit börja sin verksamhet. :Man hade sagt att tiden af 4 månader vore otillräcklig, men min borde komma ihåg att när riksdag återkommer hvsrje årså komma den kungliga propositionen och de epn:kilda motionerna satnt i följd deraf äfven granskningsarbetena att;nedgå till en tredjedel af deras nuvarande omfång. Propositionen om statsverkets till tånd och behof kommer blott att upptaga partiella förändringar, och -skulle bebandlingen deraf icke kunna sluta under de fyra månaderna, så fortfars de gamla anslagen tills nästa riksdag. Beträf: farde tidens fixerande till bestämdt fyra månader och utan möjlighet af förlängning, vore det en nödvändighet för att kunna få förslaget att gå igenom. Att folket skulle hafva något emot de årliga riksdagarne vore så mycket mindre att förmoda, som tiden är bestämd och tre af dessa riksdagar icke blifva längre tillsammans än en äf de nuvarande. Den fruktan för fraktioners uppstående, som hr v. Koch yttrat, fann talaren alldeles ogrundad. Vår representations sammansättning är sådan, att;dylika icke lätt kunna uppkomma. Inom de tre första stånden ahsåg talaren att man icke behöfde frukta något sådant, och bondeståndets elektorers politiska bildning är så ringa, att man från det hållet icke heller bör hafva något att befara. Talaren slutade med att yrka bifall till utskottets förslag. Hr Ehrenhoff, som antecknat sig som reservant emot utskottets beslut, yrkade afslag å dess förslag. Talaren förklarade sig icke skolat motsätta sig en förändrad arbetsordning för den nuvarande riksdagen, men ansåg årliga riksdagar på fyra månader, med bibehållande af det nuvarande tunga maskineriet, för en omöjlighet. Fäste äfven uppmärksamhet vid den betänkliga inskränkning uti konungamakten, som innefattades deruti att de urtima riksdagarne skulle bestå af samma representanter som de lagtima. Hr M. Brakel yrkade bifall till utskottets förslag, dock med den ändring att konungen skulle ega rätt att upplöså riksdagen och låta anställa nya val,såmt på detta sätt vädja till folket, hvilken ändring af 109:de I tal. önskade att ståndet skulle som sin gemensamma tanke antaga. Grefve CO. G. Mörner yrkade afslag på enahanda skäl som de förra, hvilka voro af samma mening. Talaren framställde i ett längre föredrag de vådor, hvilka han ansåg blifva följden utaf förslågets antagande. Bland annat förvånade talaren sig öfver att icke utskottet, då det bor:tagit alla ceremonierna vid riksdagarnes början, också borttagit riksdagspre dikan för de två sista riksdagarne, så att en sådan predikan kunnat vara nog för allå tre åren. Det hade varit att förkorta riksdagsarbetet, det också. Den bestämda dagen utaf riksdagens början, nemlisen den 15:de Jan., ansåg talaren helt och hållet lämplig — något dylikt finnes iche i något annat tand, och det tyckes vara-bra svårt att förutse hvilken dag som skall vara dån mest passande för riks: dags öppnande. Om förhållandena påkallade en urtima riksdag i Deceniber, så skulle denna kunna blifva ifbruten af den lagtimä, och vigtiga saker, på hvilka hela landets välfärd berodde, blifva undanskjutna. lir Dalman ansåg det fullkomligt möjligt att på fyra månader äåfsluta riksdagen: Det är en gammal er arcuhet att arbetet går lättast då man haren-bestämd termin för dess utförände. Vore våra nuvårande riksdagar bestämda att räcka endast i 6 mås vader, så skulle det gå för sig, men nu, då tiden är bestämd, tycker man att det är precis detsamma aär riksdagen blir slut. Om det blefve årliga riksdagar, så kunde stånden hafva sina plena om aftnarne, och låta förmiddagarne vara för utskottens och kansliernas räkning — det ar möjligt att talen derigenom skulle blifva kortare; neu det vore alls ingen skada, ty nu fions det många åvger alls ingen gräns för dem, Talaren förklarade sig vara af den tsvka att det iti ett konstitutionelt land bör vara regeringsmakens rättighet att upplösa riksdagen och sammanalla nya val, men han ville icke äfventyra förslagets all genom att deruti inblanda en alldeles ny fråga. Conupgen eger icke heller nu rätt att upplösa riksvagen, så länge den blott räcker i laga tid. Man hade sagt att på fyra månader ingenting skulle usna uträttas. I detta fall ville talaren blott påninna om 1810 års riksdrag, som räckte i 3,, och 1812 års, som varade i 4 månader, och hvilka båda iksdagar voro af så mycken vigt. Detta bevisar att .m man vill, så kan både mycket och stort uträttas vå kort tid. Talaren hade dock förut varit af den isigt att riksdagen borde kunna utsträckas en månad, om konungen och de fyra ständen gemensamt beslutat det, men som en sådan förändring skulle !eda till splittring, så ville, talaren derom icke framstilla något yrkande. Hr Nordenfelt hade sagt att folket tycker att det är redan tillräckligt med de treåriga riksdagarne — det är möjligt att man tänker så i Blekinge, men på andra ställen är det icke fallet. Och skulle så vara, så är det en naturlig följd af riksdagarnes längd. Hvad grefve Mörner yttrat om att hela riksstaten skulle hvärje år genomgås, att tullbevillning och allt dylikt skulle vid hvarje riksdag genomföras från a till ö, vore ett fullkomligt misstag. Redan nu framlägger K. M:t endast de delar af.budgeten till ständernas beslutande, uti hvilka förändringar äro af nöden. Och dessutom torde inga kastningar i bevillhing och tullsatser böra befaras, sedan på den sednare tiden stabilare åsigter i det fallet allt mera börja göra sig gällande. Talaren slutade med att yrka bifall till utskottets förslag. Friherre A. C, Raab förklarade sig alltid hafva ifrat för tätare riksdagar och hade icke heller nu förändrat åsigter samt vore derföre tacksam för förslaget. Ville icke att några förändringar skulle göras uti 109 S, ty det vore att rubba hela förslaget, til hvilket talaren på det varmaste yrkade bifall, Grefve Mörner erhöll ånyo ordet och fästade uppmärksämheten på huru lätt det kunde uppstå personer som toge den korta tiden i akt och pratade bort de vigtiga besluten, genom att endast draga ut på tiden. . Återkom ånyo till sin farhåga för urtima riksdags afbrytande och ansåg en sådan kunna vara vigtig, till. exempel vid inträffande fredsbrott, att dess afbrytande för en lagtima kunde sätta hela landets välfärd på spel. Yrkade ånyo på att ståndet borde uppmärksamma den betänkliga inskränknipgen