Aftonbladet – 13 augusti 1860, sida 2

Slaget vid Milazzo. (Skildradt af Times korrespondent.) Milazzo den 24 Juli. Ett nytt blad har nu inflätats i Garibaldis lagerkrans och är hvarken det minsta eller minst glänsande deri. Striden vid Milazzo är en af dessa drabbningar, hvilka förena hela storheten af en vigtig seger i nyare tider med alla de uppeldande händelserna i en hjeltemodig strid från forntiden. Medici hade med sin af omkring 2500 man bestående kolonn marscherat framåt längs Siciliens norra kust till Barcellonia, hvarest provinsen Messinag guvernör och komit bade nedsatt sig och organiserade provinsens militära förbållanden; men detta var ej någon lätt sak, alldenstund provinsens hufvudstad var starkt besatt af fienden och, med det ej mera än sju mil derifrån belägna befästade Milazzo, utgjorde reaktionens kärna. Största delen af menniskorna hemta alltid mera intryck af hvad som är nära intill dem än af det som tilldrager sig litet längre borta. Sålunda utgjorde neapolitanarnes styrka, oaktadt de framgångar som vunnits i den öfriga delen af ön, ett starkt skäl i den stora massans ögon mot att gå för långt i denna riktning och blottställa sig innan all fara vore öfver. En mängd tjenstemän, som fördrifvits från sina befattningar in i landet, hade tagit sin tillflykt inom Milazzos och Messinas murar och gjorde allt hvad de kunde, för att öfvertyga invånarne om den fara de löpte genom att taga någon framstående del i bandlingarne, under det ej så få af deras kolleger, hvilka genom den diktatoriska regeringens ädelmod fått sitta qvar på sina platser, hjelpte till med att utsprida tvekan och oro. Men det oaktadt var dock regeringens rop på frivilliga icke utan verkan, och åtskilliga hundratal, de fleste tillhörande de bättre klasserna. besvarade kallelsen. De organiserades till er kår och försågos så mycket som möjligt meö vapen och uniformer. Detta var nästan svårare än att få folk, ty allt måste föras öfver bergen från Catania, emedan det närgränsand: hafvet ännu var osäkert. Dessa män tillökades med en bataljon af några hundra, sor öfverste Fabrizi samlat under vägen från Noto till Catania, och fiån denna sednare plats till Barcellona; Båda truppafdelningarne uppgingo inalles icke till mer än 7800 man. bys: Medici, som var utnämnd till militärbefälhafvare öfver provinsen, öfvertog genast från sin ankomst den 12 dennes hela. ledningen af