Aftonbladet – 11 augusti 1860, sida 3

tre på det ohyggligaste. sätt tilltygade menniskokroj par. Den första var liket efter ett ungefär sex år gammalt barn, liggande på rygg med hufvudet möt trappan; det andra liket var en ung qvinna i natt drägt, liggande på högra sidan; det tredje, som till en del låg öfver det förra, var en äldre qvinnä. Man underrättade kommissarien, att en ung mål, den äldre qvinnans son, befann sig i ett litet åhgränsande rum; han steg öfver liken och gick in till den unge mannen, hvilken vår omkring tjugofem år gammal och syntes fullkomligt lugn och likgiltig för den blodiga scenen i det yttre rummet. Då kom missarien förklarade att han nödgades arrestera honom, afgaf han följande berättelse: Jag låg i sär gen jemte min bror, då min mor kom in, beväpnad med en knif, hvarmed hon gaf min bror, som söt bredvid mig, ett dödande hugg; hon försökte de att gifva äfven mig ett hugg, men jag ryckte henne knifven och dödade henne, för att försvara mig. Sedan den unge mannen blifvit tagen i förvar, begaf sig kommissarien in i ett tredje tum, som låg i samma förstuga, och fann der ett fjerde lik, en ung gosses om 11 år, ligga utsträckt på en säng, badande i blod. Den förmodade mördaren är, såsom nyss nämndes, endast tjugofem år gammal, heter Edvard Godefroy Youngman och är skräddare till yrket. Hans offer äro: Mary Youngman, den anklar gades mor, 50 år gammal, Thomas Youngman, 11 år gammal, och Charles Youngman, 6 år gammal, hans bröder; samt Mary Wells Streeter, 27 år gammal; mördarens fästmö. Vid anställd undersöknig i rummet anträffades en lång, blodig dolk, hvars spetsoch skaft till en del voro sönderbrutna. Den, som först upptäckte mordet, var en timmerman, som bodde i samma hus. Då han skulle begifva sig till sitt arbete, fick han höra ett anskri, efterföljdt af hudöt af en tung kropps fall. Då han skyndade till för stt underrätta sig om hvad som tilldrog sig, fick an se den yngsta gossens lik, utsträckt på golfvet ch öfverhöljdt af blod. Timmermannen vände då förskräckt om och underrättade värden, som skickade efer polis. Under ransakningen har ej kunnat utrö1as af hvilken bevekelsegrund dessa mord blifvit föröfvade; men allt tyckes gifva vid handen, att de blifvit begångna under ett anfall af vansinne. Den tilltalade hade varit en nykter, arbetssam man, som dittills alltid fört en oklanderlig vandel. — En afrättning 1 Nowyork. För någon tid söan greps i Förenta Stäterna en man, vid namn Hicks, hvilken anklagades för att hafva mördat kapicnen och styrmannen på slupen Johnson, för att derigenom åtkomma en summa af 30 . Denna person, hvilken beskrifves såsom en lång, mager män med det mest vilddjurslika och hemskt skurkaktiga utseende, öfverbevisades under ransakningen om mångfaldiga mord. Då han såg, att nekande ej vidare tjenade till någonting, hördes han ofta med vedervärdig fåfånga skryta af sina brott. Han dikterade historien om sitt lif och sina äfventyr för ep kribent och arrangerade deras publicerande genom :en usel litteratursbokbandlare. Inkomsten häraf skulle tillfalla den aflifvades enka. Rörande sjelfva afrättningen, som tillgick på ett för amerikanarne betecknande sätt, skrifves från Newyork följande: Enligt vanliga bruket försiggick afrättningen så nära som möjligt intill platsen, der brottet blifvit begånset. Exekutionen egde rum på en ö i Newyorksvisen, från hvilken man hade vidsträckt utsigt öfver taden och omkring 8 mil söder om denna. Klockan :0 på morgonen infann sig fängelsedirektören i häkct och uppläste för brottslingen presidentens bekräfIse på hans dödsdom. Hicks gjorde sig özonblickn i ordning och iklädde sig en: blå bomullsdrägt, oderad i hvitt, med. skeppsankaren och andra sjörannasinnebilder. Han bar en svart mössa med silestofs, och det såg alldeles ut som om han ämnat sig på en kostymbal. Han fördes derefter till en ångbåt, på hvilken han emottogs af 500 personer, som fått särskild inbjudning att få se honom dö. Sällskapet åt, drack och skrattade, som hade man varit på en lusttur. Då ångbåten lemnade dockan, gick den uppför strömmen, i stället för nedåt. Den artige kaptenens mening härmed var att sällskapet skulle få betrakta Great-Eastern, som låg förtöjdt der. Sedan detta var gjort, satte man rak kurs på den för afrättningen bestämda ön, hvilken var omgifven af myriader fartyg af alla slag. Det var en vacker, klar och lugn sommardag. Slupen Johnsonx, ombord på hvilken mordet blifvit begånget, låg för ankar nära invi: ön, med alla sina flaggor svajande midtför Hicks åsyn. Denne lemnade ångbåten, åtföljd af tvenne romersk-katolska prester, gick med fasta steg till galgen och var i nästa ögonblick hängd. Ett undertryckt sorl hördes från folkmassan (der fanns öfver 10,000 personer) och derpå återvände hvar och en till sina sysslor. Fängelsedirektörens vänner framförde en tacksägelseadress till denne för hans artighet att invitera demp. — Stråtröfvare I nya verlden. Nära Qvereleo, norr om Mexico, hade en engelsman, hr D., några månader åtnjutit gästfrihet i ett landthus, och hvarje morgon gjorde han en vidsträckt promenad till häst i omgifningarne. En dag; då han begifvit sig ut på en af sina vanliga ridter, får han se en ryttare komma fram ur ett busksnår bredvid vägen, hvilken med utsökt artighet närmade sig och yttrade: Min herre, jag har väntat på er, för att få tala med er! Hm,, mumlade engelsmannen, föga belåten, ty karlen föreföll honom misstänkt. Åh, var lugn, det är enda:t för att göra er en tjenst; jag har hört, att ni är samlare af dyrbara vapen, och jag ville bjuda ut åt er den här, återtog karlen och drog fram en pistol ur ena hölstret, hvarvid han var angelägen att visa, att hanen var spänd. Allt detta, fortfor han, visande messingsinläggningarne, är af massivt guld; det är ett ovärderligt vapen, men jag afstår det åt er för hvad ni vill gifva mig. 4 i Vid dessa ord, som åtföljdes af en ganska uttrycksull pantomim, begrep engelsmannen, att det ej lönade mödan att göra invändningar; han lemnar såedes karlen alla penningar han har på sig och sträcser fram handen för att taga pistolen. Om förlåtelse, invänder den andre, jag sade er, utt pistolen är af ett utomordentligt stort värde, och mm ni lemnar mig er bröstnål och ert ur på köpet, så har pi ändock gjort en god affär.. Engelsmannen skyddar sig att efterkomma hans vegäran, och röfvaren lemnar honom slutligen pistolen. Nu är det min tur, utropar den förre i vredesnod och sätter den efter skälmens försäkran så dyrvara pistolen under näsan på honom; om du ej lemr mig tillbaka allt hvad du tilltvungit dig af mig, ;ä krossar jag hufvudet på digi Min herre, ni förnärmar mig,, svarade denne och ramdrog en annan pistol ur det andra hölstret, då i tror mig nog enfaldig att lemna laddade pistoler it mina kunder, men jag förlåter er och har den iran att rekommendera mig. Efter dessa ord sätter skälmen sporrarne i sin väst och försvinner, efter att ett par gånger ha ändt sig om och vinkat en afskedshelsning åt enselsmannen. . — Den största metallkanon, som hittills bl.fvit örfärdigad i England, blef i medlet af Juli månad viuten i det kungliga kanongjuteriet i arsenalen i Voolwich. Formen till densamma var 10 alnar djup, ch det åtgick mer än 22,000 metall till gjutninen. Denna ofantligt stora pjes skall förses med efflor samt derpå begagnas vid artilleriskolan -på hoeburyness till jemförande försök mellan metallch stålkanoner samt kanoner af gjutet och smidt ern. Redovisning.