Aftonbladet – 9 augusti 1860, sida 3

märkta egenskaper som helst, de kunna dock aldrig vinna folkets förtroende, och jag anser dem ejlämpliga att såsom rådgifvare omgifva en ung, af sitt folk ännu innerligt älskad konung. De sanningar jag i memorialet anfört stå ännu ovederlagda, och jag tror ingen kan vederlägga dem; utskottet har icke ens vågat försöket härmed; men utskottet har sökt hjelpa sig från saken på ett advokatoriskt och besynnerligt sätt; det har nemligen, med anledning af orden så väl i regeringsformens 07, som riksdagsordningens 29 4 — ,rådslag om allmänna mått och steg — förklarat, att, som åtgärden ir enstaka, den icke ensamt för sig må till någon -ikets ständers åtgärd föranleda; men för den, som opartiskt vill tolka nämnde grundlagsord, bör det ej vara svårt att finna, det de icke innebära någon anaan mening än den: — i frågor af allmän beskaffenres —, och är icke denna fråga af allmän beskaffenhet, då den rör hela svenska folkets rätt? Att, på sätt utskottet gjort, tyda lagar, kunde visserligen anstå en vanlig bränvinsadvokat, men icke ett rikets ständers utskott, och allraminst det, som har högsta tydningsrätten öfver rikets grundlagar sig anförrodd. Således och enär ej visadt blifvit, att min anmärkning är obefogad, eller att de konungens rådgifvare, som uti ifrågavarande regeringsbeslut deltagit, icke anderlåtit att iakttaga rikets sannskyldiga nytta häritinnan, nödgas jag, hur svårt det än kan vara, att såsom svenskt folkombud, min pligt likmätigt, inom tåndet yrka bifall till den hemställan jag gjort; så säl i anmärkningsmemorialet, som i min, utlåtandet bifogade ryservation., Almqvist och Tjärnlund instämde. Östman hade icke kunnat lägga den vigt vid denna råga som Ola Jönsson. Det var af mindre betytenhet om några enskilda personer blefve i adligt tånd upphöjda. Visserligen ville talaren icke hylla len principen, att adelsutnämningar skola ske, men ;m de skedde, så borde man likväl icke deröfver utala ett klander, som borde sparas för vigtigare saker. Om man fäste sig vid sådana småsaker, så örlorade anmärkningar emot vigtigare misstag af -egeringen sin betydenhet, och han kunde säledes cke gilla att denna anmärkning blifvit gjord. Då han sålunda frånkände regeribgsåtgärden all större betydelse, så ville han bifalla utskottets he nställan. Olaus Eriksson och Johannes Nilsson från Bohus län: nstämde. C. A. Larsson kunde icke finna, att saken vore af så underordnad vigt, som den nästföregående tedaren påstått. Hela landets opinion hade på ett omisskänligt sävt uttalat sig emot bördsföreträden, ståndsfördelningar, klass-skillnader och olika rättigheter melIan, medborgare. Det vore således icke utan sin stora vigt, om regeringen gaf sig in på den vägen att gesaom adelsutnämningar underhålla de falska begreppen om olika medborgarevärde och göra flera familjer delaktiga af adelns företräden, hvilka äro så mycket mera betydande, som dermed följer rättigheten för den i adligt stånd sjelf upphöjda och hans afkomlingar att sjelfskrifven och utan medborgares val utöfva direkt inflytande på landets lagstiftning och folkets beskattning. Talaren förklarade sig deröre gilla såväl Ola Jönssons anmärkning, som hans: vid utskottets memorial fogade reservation och de 4sigter han nu muntligen uttalat; men då utskottet: icke förklarat att rådgifvareåtgärden, betraktad i sam-manhang med andra, borde anses klanderfri, och det således stode kommande riksens. ständer öppet att deröfver uttala sig, samt tal. hoppades. att ett blifvande konstitutionsutskott skulle deråt egna en allvarlig granskning, så antog han, att man kunde för tillfället åtnöja sig med att ogilla utskottets framställning och låta dervid bero. Nils Olsson, Paul Andersson, Svebilius, Carl Ivarsson; Lars Gustaf Andersson, Isoz och åtskilliga andra förenade sig med. C. A. Larsson. Svensen uttalade sig för Ola Jönssons mening och afstod från ordet. (Forts. följer.) — GÅRDAGENS AFTONPLENUM. Borgareståndet. XVid fortsatt föredragning af lagutskottets befånkande n:r 42, som i sin sednare del tillstyrker åtskilliga tillägg till 9 kapitlet Ärfdabalken, men afstyrker väckt fråga om en fullständig omarbetning af bela kapitlet, godkändes utskottets framställning, efter votering med 24 röster mot 8. : Likaledes godkändes lagutskottets betänkande mn:r 43, dels tillstyrkande ändring i och tillägg till vissa delar af 7 kap. rättegångsbalken om inteckningsförnyelse i fast egendom, dels afstyrkande åtskilliga väckta motioner. -Irågavarande ändringsförslag, tillkommet på grund af justitieombudsmannens gjorda anmärkning öfver det sätt hvarpå en underrätt förut: tillämpat gällande stadgande i detta fall samt nekat förnyelse af intekning, bevakad vid annan rätt, enär denna rätts protokollsutdrag icke utvisat, att skuldebrefvet blifvit i dess pretokoll sinfördt, framkallade ev skarp debatt. Hr Björck, som uppträdde till försvar för Göteborgs rådhusrätt, hvilken åsyftats med: denna anmärkning, klandrade utskottets motivering, när han ansåg det hafva gått utom sin befogenhet; ta det, i likhet med hvad iustitieombudsmannen gjort; sosett den lagtolkniog, Göteborgs rådhusrätt gifvit i, vara felaktig.. Hr Björck ansåg tvärtom nämnde vAdhusrätt vari: den enda, som rätt tolkat Itgens bok-: taf och anda samt ordet sinföras, eller skuldebref-: ts intagande in extenso,, hvilket han ansåg af vigt ör att förekomma möjligen uppstående oreda. Han: sotsatte sig likväl icka den föreslagna ändringen. . 3inot dessa anmärkningar uppträdde hrr Kistner,-: ihollander och Staaff med ganska skarpa genmö! ep. orordande i öfrigt bifall till utskottets framställr sing, hvari åtskilliga talare förenade sig. Hr Lovep H yste, att klandret framkallats deraf, att Göt seborgs sdhusrätt, sedan vederbörande öfverdomstol, ogölat :ess lagtolkning och dit återvisat ärendet. j Hölja leraf de sökta förnyelserna beviljat, men. icke desto mindre sedermera vid två särskiläta tillfällen un:er enahanda omständigheter förfarit på samma sätt. fir Lovån ansåg, att inteckningarne rätteligen in exuso borde i protokollet införas, såsom medförande rdning och reda, men motsatte sig dock ej ået mya örslaget. Hrr Ekman och Walienberg yrkade ttermiss i det syfte att intec!xningarne ordagrannt kulle införas. Efter en liflig diskussion god kändes sIntligen det nya förslaget, bland annat, stadgande, tt det må stå borgenär fritt att inför; annan unersätt inteckningshandlingen till för nyelse förete ,.eh skall denna rätt, då sådant sker, i sitt inteckungsprotokoll kortligen intaga hand! ;ngens inn ehåll ax och åratal, då den utgafs, af hyilken rätt in :eekning beviljad är c.; hvarefter borgenär in:gifver .rotokollet härom inom förelagd tid till den rätt, 1 inteckningen örn bevikjat 8 ce. Konstitutionsutskottets memor; al n: någon åtgärd med aplednintg af Ola Jord KA 1, Om anmärkning mot stat sråden, godkändes. Hr ijörek tillkännagaf sig icke kunna annat än instämna med motionären i hvad han anfört. Den sista sivIsutnämningen hade öfvrer hela landet framkallat mligen allvarsam förundran, enär ingen af deper ner, som hugnats härmed, varit så qvalificerad: Som rundlagen föreskrifver, hvarföre det förekom, tal n anmärkningsvärdt att hrr statsråder l4tit Saken .;spmärkt passera. Det hade åtminstone varit skäl ttstatsrådet upplyst Kongl. Maj:t om, att biand de ou kreerade adelsmännen ingen enda egde de egenaper, som grundlagen föreskrifver så:som wilko; dylik utmärkelse. Men å andra sidan hade ån tl rådgifvare som utskottet sanprojkt betraktat sa som skulle. det göra liv; eller intet om nå:nsåg tal. bäst att låta der Mjrng dtekotiets je sieiton sm — Hjerta yttrade äfven åta ; iga anm iv) ningar, och hr Lindeström tillkännagaf att då man käv4e hvad som föregått den sista ade sutnämvingen, man hade största skäl att tacka stätsråden för at, icke mera skett än som skedde