Aftonbladet – 7 augusti 1860, sida 2

lägga brefvet på vägen någon gång, då hon återvätide:frått Kyrkan; hvilketvar det enda tillfälle;då Hori köinde kommerså långt på vägen åt postkontoret. Denna plan utförde hon äfven följande söndag, oeh ett bref, hvari hor gaf den gode doktorn en så noggrann skilddring af ställets belägenhet som det var henne Möjligt, halkade obemärkt ur hennes;hand; ned bakom en grafvård, då. hön:uppmärksamt ledsagades af mr Ravenscroft från kyrkdörren till vågnens På eftermiddageti, jäst då hon satt försjunken i djupa tankar om hvad som möjligen skulle hända i fall brefvet lyckligt framkomme till sin egare, öppnades hastigt dörren till biblioteket, och Reginald: steg in; med hög rodnad: på kinderna och blickar flammaride af återbållen vrede! Han tillslöt dörren efter sig något varsammare än han hade öppnat den, men Cönstanee tyckte sig höra, huru stor ansträngning det fordrades för honom att ej slå den i lås med ett dånande-ljud. Han lutade sig emot spiselkantet: och stötte emot stenarne med sin ena klack;att tala med: Constance vågade han ännu ej — han blott såg på Henne; medan han bet sig i sin undra läpp. Constance såg att han kämpade för att blifva herre öfvef den våldsamma häftighet som beherrskade honom lik en ond ande: Hon steg upp, satte sig lugnt ned vid pianot och började spela någon andlig musik, af en mild och lugnande karakter, samt bemödade sig om att återgifva den med?ett sannt uttryck. Efter en liten stund kom Reginald! fram till henne, men hön förtforsatt spela, utan att fästa någon uppmärksamhet vid honom; Slutligen hörde Hon honom hviska en tacksägelse; och då visste hon att han nog hadelyckatsibesegra Sit gamla hende, för attåtervågätåla Hon längtade mycket efter att få veta, hvad somi så bög grad Hade tppretat horom, men villeäicke genom Några frågor is förtid kanske åter väcka den onda demonen. Hon stannade, men-blott för att utse ett nytt stycke för att spela. Hvärföre frågar du ej -hvad som gjortmig så upptetad? sade Reginald. i