Aftonbladet – 6 augusti 1860, sida 3

Nej, nej,, sade hon och försökte att göra motstånd, jag vill icke blifva buren, Roginald, jag vill gå sjelf., Trappstegen äro så bristfälliga, att du skulle falla vid hvärje steg), svarade han kallt och tog henne i sina armar, och dessutom är vägen så smal att jag icke skulle kunna gå bredvid dig. Du får således lof att finna dig i nödvändigheten, om du ock derigenom skulle känna dig mindre lämplig att längre vara min guvernant. Det har jag redan länge gjort, sade Constance, sårad af den göckande ton, hvari ban yttrade dessa sednare ord. Rätt snart tänker jag också alldeles lemna den platsen. Hans armmuskler sammandrogos genom en ytterlig och ofrivillig rörelse, och han bet hårdt tillhopa sina tänder; men denna sinnesrörelse varade blott ett ögonblick. Han be. herrskade den åter och sade med lugn röst: Vi skola tala om den saken i morgon., Först vid dörren till hennes rum, ställde han henn: åter på golfvet, tackade, ja, välsignade henne med rörd och hastig röst, kysste båda hennes händer med innerlig ömhet och giok derefter åter bort ge:om den långa korridoren. Cönstance var rätt glad att få gå till hvila, och Ooaktadt minnet af alla de besynnerliga uppträden hon bevittnat, var hon så trött, att bon nistan ögonblickligt sjönk i en djup sömn. Mrs Sweetman sof redan godt, och en tom bägare på bordet vittnade om att hon tagit det vanliga försigtighetsmåttet att lugna sina nerver innan hon gått till sängs. Erere KAPITLET. Följande morgon blet mr Ravenscroft något öfverraskad genom ett bud från sin son, som anhöll om ett samtal i biblioteket. De hade icke träftats sedan den olycksdagj vi