Aftonbladet – 6 augusti 1860, sida 3

UTRIKES. ITALIEN. Det ministeriella piemontesiska bladet Opinione offentliggör ett i omlopp satt rykte, enligt hvilket ett fördrag skulle blifvit afslutadt mellan Frankrike och Sardinien den 15 Jäni. Uti detia fördrag skulle Frankrike hafva förpligtat sig att erkänna konungariket Båda Siciliernas samt Markernas och Umbriens införlifvande med BSarditien, äfvensom att i nödfall med vapenmakt förmå de öfriga makterna att erkänna noninterventionsprincipen beträftande denna itslienska angelägenhet, hvaremot Sardinien skulle till Frankrike afträda öarne Sardinien och Elba samt hela Ligurien, Genua och Spezzia inbegripna. Ministeriella bladet anser det vara tillräckligt att blott offentliggöra detta föregifna fördrag, för att låta de deruti anförda bestämmelser till hela deras innehåll framstå såsom en illvillig dikt, som blifvit satt i omlopp för att göra sardinska regeringens politik misstänkt att vara antinationell. Oaktadt denna förklaring hade hela nämnde traktathistoria föranledt icke ringa missmod uti de patriotiska kretsarne. Den sicilianska ministeren är nu fullständigt konstituerad och består af följande män: Gaetano La Loggia utrikes-, Giovanni di Giovanni finans-, Michele Amori undervisningsoch byggnads-, Vincenso Interdonato inrikesminister , Gaetano S. Giorgio minister för den allmänna säkerheten, Guiseppe Piola marin-, och general Sirtori krigsminister, samt Francesco Crispi minister utan portfölj och statssekreterare; Genom ett dekret af den 23 Juli hade valutskottens sammanträden blifvit uppskjutna till den 6 dennes. Fästet i Milazzo hade blifvit inrättadt till hufvudvapenplats för Garibaldis operationer mot Messina och fasta landet. Allt det artilleri, som efterhand ankommit till Palermo, transporterades till Milazzo. Constitutionnel meddelar följande skrifvelse från Turin af den 21 Juli: Hela den neapolitanska armåns hastigt utvecklade demoralisation och dess absoluta oförmåga att återeröfra Sicilien ha i hög grad förvånat hofven i Ryssland, Österrike och Preussen, hvilka hfligast intresserat sig för bibehållandet af den nuvarande dynastien. De råd, nämnde staters regering i anledning deraf gifvit konung Franz II, förmodas hafva föranledt de nya instruktioner, som konungen tillsändt neapolitanska sändebudet i Turin. Dessa instruktioner äro följande: 1) Franz II, handlande såsom. suverän till suverän, afträder alla sina ärftliga rättigheter till S:cilien åt konung Victor Emanuel, utan inblandning af något votum eller allmän omröstning; 2) konungen af Öfre Italien förpligtar sig att skydda konungen af Nea: pel mot hvarje anfall på hans fastlandsstater; 3) ett förbund skall afslitas mellan båda staterna, i ändamål att upprätthålla de fria institutionerna och försvara den nationella sjelfständigheten. Sardinske ministerpresidenten, som i går (den 20 Juli) erhöll kännedom om dessa förslag, underrättade genast Garibaldi derom. Men det synes som om Siciliens diktator skulle vara föga böjd att åsidosätta folksuveränitetens princip och den allmänna omröstningen, eller afstå från den af honom så varmt omfattade idg, att äfven -befria Neapels fasta land från den förhatliga dynastien. Konung Franz har utfärdat en proklamation, som väckt elt visst uppseende för den undergifna ton och hycklade frihetsahda, som genomgår densamma. Konungen bedyrar, att han heligt skall hålla hvad han lofvat uti ett motuproprio af den 25 Juni. Han berömmer sina — fastlandsprovinsers borgarevishet och försäkrar att hans stora metropol (Neapel) förhållit sig ädelt och störtv. Det märkliga slutet af proklamationen lyder ordagrant som följer: Hvad som ännu mera ökar vår kungliga själs glädje är, att säga eder, att vi, chligt försynens outgrundeliga rådslag vid så ung ålder kallade att regera Båda Sicilierna, finna oss tidigt invigda i dett. representativ