Aftonbladet – 6 augusti 1860, sida 3

miss Carrolton, för hvilken jag hyser ettvarmare intresse än ni naturligtvis kan göra det., Mr Ravenscroft bleknade af vrede, och hvad som gjorde saken ännu besvärligare var känslan af att sonen i hela styrkan af sin nyförvärfvade sjelfbeherrskning forskande betraktade bonom med. dessa. lugna, mörka ögon. Slutligen gjorde han sig qvitt hela sin tillfälliga förlägenhet och sade obesväradt. Låtom oss fortsätta det ämne bvarom du önskade rådfråga mig, Reginald. Önskar du resa till något universitet? Nej, sir; bestämdt icke, sade den unge mannen utan ett ögonblicks tvekan. Miss Carrolton har lärt mig nog, för att sätta mig i stånd att inse, huru litet jag vet. Jag skulle endast spela en bedröflig roll tillsammans med unga män af äfven ringa kunskaper, och jag fruktar att mitt våldsamma lynne ej som sig bör skulle fördraga allt åtlöje. Dessutom vet jag, att mina framsteg skola blifva både säkrare och hastigare efter en annan plan. Jag önskar att mr Gibson nu som förut en gång skall komma hit några timmar hvarje dag, dock längre än förr. Musik vill jag fortfarande lära för Constance — miss Carrolton, menar jag, och äfven lefvande språk. Jag anser denna plan vara ganska god, sade den äldre af de båda herrarne, om du nemligen kan stå fast vid denna föresats. Frukta icke för det, sir, sade Reginald. Som ni gillar förslaget, skulle jag önska att ofördröjligen sätta det i verket. Vill ni fara till mr Gibson nu på morgonen, eller skall jag göra det? Redan denna morgon! upprepade mr Ravenseroft. Du fattar ditt beslut ganska hastigt och synes äfven ämna utföra det lika fort. Jag känner mig ej hafva någon tid att förlora, sir,, sade hans son, dessutom äro,