Aftonbladet – 6 augusti 1860, sida 3

I der uti skrifvelse till K. M:t måtte framställa der T anhållan, att rikets ständer genom K. M:ts föränstal tande må till nästa riksdag få emotse ett efter mt varande tidförhållanden lämpadt förslag till ny sjö lag jemte stadgar i dermed sammanhang egandc ämnen. Till Bedaktionen af Aftonbladet. I Stockholms Dagblad, äfvensom i Nya Dagligt Allehanda för den 83:e dennes förekomma artiklar, innehållande mer och mindre klan der och beskyllningar för oriktiga och missledande uppgifter, till allmänhetens förvillande, i en af mig den 21 Juli författad och den 1:sta dennes i Aftonbladet införd artikel, med öfverskrift: Något att tänka på, rörande säkerheten till person och egendom. Dessa anmärknirgar och beskyllningar vill jag upptaga till besvarande, i den ordning de i de respektive bladen förekomma. Hvad alltså angår min uppgift, att kostnaden till polisinstitutionen här i hufvudstaden skulle uppgå till omkring en half million, så anser författaren af anmärkningen mig hafva öfverdrifvit denna kostnad och säger att den blott uppgår till 230,700 rdr, och att den således vore 269,300 rdr mindre än hvad jag uppgifvit. — Jag har aldrig sagt och har icke kunnat säga, på öret eller riksdalern, hvad polisen kostar hufvudstaden; ty det är en hemlighet, förborgad för allt förnutt, med undantag, möjligtvis, af polisens eget; jag har blott påstått att den kostar omkring en half million, och man kan icke komma längre än till ett ungefär i så beskaffade saker som den ifrågavarande. Emellertid bar min artikel åstadkomrnit några uppgifter, som det vill synas, från en man af facket, och hvilka i någon ringa mån belysa denna i öfrigt temligen dunkla sak. Man får bestämd uppgift på att den direkta skatten, eller brandvaktsafgiften, som i alla fall kan kontrolleras och är i beständigt stigande i mån af nybyggnader och förökade brandförsäkringar, uppgår till 68,000 rdr. Allt det öfriga, som utgör skilnaden i den uppgifna summan 230,700 rår, är icke specificeradt, utan blott lösligt antydt, att det utgöres af polisens andel ji bränvinsskattemedel, vitesböter och statsbidrag. — Jag vet icke hvarföre den värde författaren, som tyckes ha god reda på specialiteterna af poliskassans intrader, icke här, som i fråga om den direkta skatten, skulle kunnat gifva upp hvad dessa tillfälligheter hvar för sig utgjorde, så att man icke fortfarande befunne sig midt i det egyptiska mörkret. — Såsom uppställningen nu är gjord, föranleder den till det slutomdöme, att snarare författarens i Dagbladet än mina uppgifter utgöra vrängda framställningar tillallmänhetens förvillande. — Jag känner, såsom gammal taxeringsman, att krogarnes antal är omkring 600, hvaraf icke få, såsom inropade å offentlig auktion, gifva vida större, ja ända till fem gånger större skatt än det fastställda minimum. Tillskottet Will poliskassan, förutsatt att icke några andra afdrag derå göras, hvilket jag ej kan veta, än det som göres för arbetsbusbyggnaderna, och som lärer belöpa sig till 15.000 rdr rmt, måste alltså blifva omkring 200,090 rdr. Vitesböterna, hvilkas belopp jag omöjligen kan känna, som varit det mest oroande och omtvistade bidraget till poliskassan, vet jag väl skall fördelas emellan barnhuset m. fl. och staden, hvilket sistnämnde lärer vara detsamma som poliskassans andel, anses icke utgöra något ringa belopp, och det hade derföre varit af stort intresse för kommunen, att veta den summa som de utgöra. — Statens bidrag, såväl till poliskassan som aflöningen af polisens tjenstemän i alla grader, kan man taga reda på efter den af ständerna för hvarje riksdag uppgjorda budget. Men då detta icke utgår af staden, utan af-.staten, så förtjenar det icke att här tagas med i räkningen. Deremot bör det tagas i betraktande, som utgår till Stockholms stads militärkår, såväl till aflöningar, underhåll, beklädnad, som ock inqvartering. Dertill kommer räntan på värdet för och underhållet af de lokaler, som äro ställda till polisinstitutionens förfogande. När allt detta och kanhända mera dertill, som jag icke är i tillfälle att känna, samveisgrannt och riktigt uppsummeras, så tror jag att det kommer närmare den af mig uppgifna ungefärliga summan en half million än den i Dagbladet förespeglade af 230,700 rdr, och nödgas derföre och tillsvidare tillbakakasta beskyllningen för osanna uppgifter till allmänhetens förvillande. Hvad vidare beträffar anmärkningen emot min uppsats i första punkten rörande den allmänna osäkerheten till person och egendom samt våldsbragderna, som jag påstått för hvarje dag blifva större och gräsligare, så kan jag icke finna att hvad polisbladet emot mig anfört utgör någon vederläggning, utan snarare ett erkännande af min uppgifts riktighet. Hvad som vidlyftigt blifvit anfördt, såsom utgörande falska uppgifter i lidningarne, är blott en afprutning på gräsligheterna, men icke något tillintetgörande af desamma. Allmänheten har, likasom jag, derom en stadgad opinion, hvilande på obestrilliga fakta. Hvad prutmånen bebräffar, så hvilar detförvillande i tidningarnes uppgifter, tungt, snarare på polismyndigheten, som har en hel tidning till sitt förfogande, än på mig; ithy polismyndigheten, denna utväg oaktadt, icke som den bordt, till allmänhetens lugnance, vederlagt dessa falska och oroande tidningsuppgifter, förr än jag med min ringa artikel väckte uppmärksamheten på omförmälde gräsligheter. Polismyndigheten har genom sin tystnad förvillat omdömet både hos allmänheten och mig och är derföre snarare skyldig till den förebråelse som slungas emot mig, än jag är skyldig till hvad man velat lägga mig till last. Författaren miss Carrolton, för hvilken jag hyser ett var