Aftonbladet – 6 augusti 1860, sida 3

t—V— rr tecknat, och så behagligt lefvande stod änhu detta uppträde för bans minne, så föga hade ban last att utsätta sig för en tåte-å-tåte med den vildsinte ynglingen, att han tog det försigtighetsmåttet att stoppa en laddad pistol i fickan, innan han följde kallelsen. Då han inkom i biblioteket skingrades emellertid hans farhågor i första ögonblicket. Med korslagda armar gick Reginald tankfull af och ani rummet. Hector låg framför spiseln; men i öfverensstämmelse med sin herres förändrade åsigter, lät ban icke ens höra en morrning vid åsynen af sin gamle fiende. Mr Ravenscrofts förvåning ökades ännu mer, då Reginald aktningsfullt satte fram en stol åt -bonom samt öppnade fönstret och gaf ett tecken åt hunden, som i ett enda hopp var ute i trädgården. Jag önskade att få rådgöra med er, sir, om min läsning, började Reginald, utan ett ögonblicks tvekan, i det han åter vände sig ifrån fönstret. Det är löjligt för mig att läsa för en ung flicka, buru kunnig hon än må vara och hur mycket jag ock älskar henne., Det gläder mig att höra dig tala så förnuftigt, svarade hans far; men för närvarande, tillade han, med märkbar tvekan, är det mycket stridande emot min önskan att miss Carrolton skulle lemna mitt hus. Är det mig tillåtet att fråga hvad ni har för skäl dertill, sir? sade Reginald, hvilken tagit plats midt emot sin far och betraktade honom med stadiga, nästan stränga blickar. Mina skäl — mina skäl äro nästan alldeles likgiltiga, stammade mr Ravenscroft; åtminstone angå de på intet vis dig, och jag skulle förmoda, ätt jag icke är skyldig min son någon redogörelse hvarken för mina bevekelsegrunder, eller mitt handlingssätt. För ingen del; sir, svarade Reginald;ymed köld; med undantag likväl af hvad som rör