Aftonbladet – 4 augusti 1860, sida 3

1 vin, d. v. s. 2125,88 T a 36 öre pr I, 765,31 300 kn 15 I ättika — 1884.4 å6 öre 113,04 Summa 878,33 rdr Förtullade tillsammans 4009,88 E; men hälften 2004,04 såsom alkohol X 45 öre med 902,22 rär. Andra hälften 2004,94 såsöm ättika a 6 : Orgämedit HR seslön, 21l0 ash th 120,29 kosta dei tull 1022,51 rdr. Det blir således ren förlust att välja det sednare förtullningssättet. Större bir förlusten vid mindre ålkoholshalt, och redan en halt af 10,4 7-kannor alkohol, blandade till 100 kannor ättiksprit, gör blandningen lika lätt som vatten, och således sunderkastad den högre förtullningen: NG å Hr Lindeström anser dock detta stadgande onödigt. Ännu har aldrig någon menniska hört talas om en sådan smuggling är hans skäl. Man lär medan man lefver är mitt motskäl; Sedan hugade spekulanter af professor Edlunds yttrande och våra diskussioner lärt möjligheten, torde verkligheten ej. vara så långt borta; åtminstone fordras en stor godmodighet för att förneka, att frestelsens ögonblick -redan är inne för den, som sjelf kan beräkna vinsten. Med detta förslag har jag, såsom hvar man börinse, icke velåt gynna fabrikanternas intresse, utan. för dem undanrödja frestelsen att införskrifva ifrågavarande blandning; sättes intet sådant stadgande, så qvarstår den oförminskad, och en sådan industri legaliseråd. Stockholm den 2 Atgusti 1860. l 4. PF. Sonden. Sedan vi nu lemnat ordet åt de åtta-öresmålsmännen bedja vi få tillägga några ord för egen räkning. Vi ka dock ej för afsigt att inblanda oss i tvisten om den importerade varans större eller mindre syrehalt och den större eller mindre utspädning den kan tåla, ej sheller om: den qvantitet ättika, som kan erhållas af en viss qvantitet alkohol. Vi ba naturligtvis icke befattat oss med sådana analyser och experimenter, som fordras för att derom utlåta sig, och de åberopade -auktoriteterna äro, såsom man torde ha funnit, temligen, oense i sina uppgifter. Endast :derpå vilja vi fästa: uppmärksamheten, ått det är svårt att inse sambandet emellan tullsatsen på bränvin och tullen å ättika. Den fastställda :ullsatsen å bränvin är nemligen sådan, att den är att anse. hardt nära såsom absolut förbud, och-någon import lärer svårligen kunna omma i fråga. Vi tro också att ständerna id fastställandet af nämnde tullsäts haft sig detta resultat temligen klart medvetet, . Frågan blir nu den: om det af särskilda anledningar fines nödigt att såigodt som: förbjuda importenaf den undantagslagstiftning underkästade artikeln bränvin, bör man derföre äfven absolätutestänga all möjlighet att införa nödvändighetsvaran ättika? Det fördelaktiga inflytande, som täflan med utlandet under de sednare åren utöfvat på qvaliteten af den ättika som i handeln förekornmit, talar för ettnekande svär, och det synes som om hr Lindeström hade goda skäl för sin åsigt, att det icke är en otillämplig tullsats, utan den verkligen utgående tillverkningsafgiften, som bör tagas i betraktande då man villsgöra sig reda för med hvad belopp Wwarän för ättiksfabrikatiten fördyras, och dervid naturligtvis afseende äfven kan och bör fästas på de restriktioner vid tillverkningen, som för öfrigt kunna fördyra varans Hvad beträffar de personersställning till saken; sony i: afseende å-deasammi tagit till orda, så tillåta vioss-att hvad hr Lihdeström angår erinra, att han just varit mötionär hos ständerna för en vida högre tullafgift än.den nu frågasatta högsta; men att Han, sedan han under-ärendets behandling hos ständerna haft tlfälle taga närmare reda på saken, frångått sitt eget förslag och kommit till den öfvertygelse, att äfven den lägre af de ifrågasatta tullsatserna,:; eller 6:.öre .pr: ,erbjuder ett canska rikligt skydd för den inhemskaiättikstillverkbingen. För de många, som ej torde ha lust att intränga i de vidlyftiga kalkylerna, torde vi till. sist få framlägga ett faktum, som: verkligen talar, tydligare än de: utförhgaste deduktioner. Invid hufvudstaden sär för inärvavände undervanläggning en ny ättiksfabrik, och ;nläggaren af densamma anses allmänt såsom en at våra mest försigtiga affärsmän. Vi ha ke ringaste skäl antaga, att han vid etableandet af denna fabrik byggt sina kalkyler i den mycket ovissd eventualiteten att stänrna skulle förhöja tullen på den vara ban imnade stillverka, utan har han utan tvifvel insett den tillämnade fabrikationen blifva rätt önande, redan under nu existerande förhålanden. TT VD E fr TA AN