Aftonbladet – 4 augusti 1860, sida 2

nom närvaron af en främmande kropp. Att släppa in Österrike uti en italiensk församling bade varit att erkänna detsamma, och detta är en punkt, hvarom ingen öfverenskommelse kan ega rum. Från förslaget om en federation har Man öfvergått till förslaget om en dualism: nemligen en stor italiensk makt i norden, en annan i södern. Samma skäl medför här nödvändigt samma omöjlighet. Ett Italien, deladt i tvenne hälfter, skall aldrig kunna blifva ett oberoende IHalien; det blefve ett inom sig söndradt hus. Norra: Italien, äfven förstärkt med Centralitalien, är icke säkerhet, så länge det på ena sidan befinner sig sammanträngdt emellan den österrikiska qvadratens fästningär, och på andra sidan emellan Roms och Neapels öppna eller fördolda fiendskap. Om man vänder sin tanke på den dag, dä Italien skall ge ett svar på Venedigs qväfda rop och ater börja kriget, skall det icke den dagen ha behof af enhet i sträfvanden, enhet i handting, enhet i befäl? Och då -—vi fråga iet — hvilketdera af de två, Ialien tller Österrike, skulle kunna räkna på Neapel? Dualismen synes oss altså fullt ut lika overkställbar som federalismen. En uppriktig allians emellan Neapel och Turin möter radikala omöjligheter.. Det första vilkor, som Piemont måste uppställa, voreatt konungen af Neapel förbunde sig att förklära Österrike krig, och en sådan förbindelse skulle ej vara annat än en lögn. Det första vilkor, som konungen af Neapel å sin sida måste uppställa, vore, att Piemont öfvergåfve Sicilien; och ett sådant öfvergifvande vore ett förrädeti. ! Garibaldi ensam fortgår på sin räta bana med en okuflig ikärdighet och en betindrånsvärd naivite. Endast genom niakten af en rättvis id sätter sig denne krigare öfver reseringarnes alla klökheter, diplömäterhäs dlla spetsfundigheter och sofisternasalla slutföljler. Han vet hvad han vill; hän eger en tro, ett symbolum, en fana, ett credö. Och detta är någonting vida kraftigare än alla de förtviflade läkemedel, som man ingifver en regering i själtåget, och som påminna Om historien om en alkemist, hos hvilken man efter hans död: farm ett odödlighetselixir.