Aftonbladet – 4 augusti 1860, sida 2

Önskar ni, att. vi skola hitkalla mr Ravenscroft? frågade Constance. Nej, svarade hon hastigt. Han har länge ansett mig vara död; må han alltjemt tro det. Låt mig dock -skicka efter honomp, bad Constance; äfven i dessa, sista ögonblick är försoningen ljuf. Tänk på den kärlek nt! fordom, hyst — : Med tanken på min ungdomskärlek följa äfven minnen af oförrätter och skymf,, sade qvinnan dystert. Nej, jag vill icke se honom. Lofven mig, J alla, att ban aldrig får veta annat, än att jag är död för många år tillbaka : Men -han, måste få veta det snart, invände mrs Sweetman. Huru skulle begrafningen kunna — Han ;skall ej veta något om min begrafning, :afbröt. mrs Ravenscroft. Det finnes nog andra än ban, som. draga försorg om den saken. Men mina krafter försvinna mer och mer — viljen J gifva mig ert löfte? Jag vet att dig Reginald kan jag lita på, utan någon ny försäkran. ; Jag lofvar det, sade Constance med djupt allvar. 5; Äfven jag, snyftade mrs Sweetman. Jag är nöjd, .sade den döende, och nu önskar jag ännu ett löfte af er, Constance Carrolton. Ni har varit Reginalds godaengel alltsedan ni kom hit — ja, ni har arvetat — och; med: framgång — att. omintetgöra allt förderfligt som jag, bans onda engel, sedan många år har utsått. 1 hans sinne. Jag går pu bort, och ingen skall vidare motverka ert inflytande: Detta, sade ;hon, och lade banden på såret i sitt bröst, detta är de onda makternas sista verk. Det var minhand, icke bans, som gjorde det. Gör icke er goda gerhing fill bälften... Lemna. bonom ejln Jag här förbundit, mig att stanna qvar eit Y