Aftonbladet – 1 augusti 1860, sida 2

ingenting för säkert, hvarken som möjligt eller omöjligt. Jag besvär er att lyssna till Reginalds: försäkran att han villigt skall begagna sig af er undervisning. Och om detta icke bar någon makt öfver ert beslut, så ber jag er komma ihåg den skrifna öfverenskommelsen, att ni skulle förblifva lärarinna för min son. under ett års tid. I den står ingenting nämnt om hans ålder, och ni kan således icke af denna orsak anse er berättigad att bryta den. Nej — det är omöjligt! Jag kan icke stannalb utropade Constance efter en kort strid med sig sjelf. Dessa ord voro för Reginalds vilda själ likt en gnista som tänder en mina. . I ett ögonblick grep ban den laddade bössan, vände mynningen åt Constances hjerta och sköt. Hon föll till golfvet med ett svagt rop, som på ett underligt sätt genljöd i den yttre korridoren. Kulan hade gått genom dörren, Mördare! Usling! skrek mr Ravenscroft, i det han som en uppretad panter sprang på sin son och grep honom vid strupen: Reginald släppte bössan och försvarade sig. Det var väl för mr Ravenscroft att Hector ej längre var qvar inne i rummet; i motsatt fall skulle striden ganska snart blifvit afgjordMen äfven nu, eburuväl han hade fördelen af att vara den anfallande, och fastän Reginald var förvirrad och betagen af fasa, då han såg följderna af sitt vanvettiga missdåd, så var den förre på intet sätt vuxen en strid emot den unge vilden. Innan något afgörande kunde vinnas genom någotdera partiets egen, större styrka, blef den onaturliga kampen afbruten utaf den oskyldiga orsaken dertill Medan Constance låg utsträckt på golfvet, började hennes sansning långsamt återkomma. Hon hörde först ljudet af häftiga steg och lerjemte vilda, eburu dämpade förbannelser. (Forts. följer.)