Aftonbladet – 1 augusti 1860, sida 2

Verkligheten kan understundom förunderligt foga sig efter de tankar, med hvilka man är sysselsatt. Då jag vid Altona kom ned till Elben, för att med ångbåten fara öfver till Harburg, frambröt solen, och en häftig vind dref de rifna skyarne, så hvita som mörka, hastigt hän öfver himlen: Man köper sin ångbåtsbiljet vid ett litet trähus, och då jag lemnade mannen, som satt derinne, ea por sik thaler, var det honom omöjligt att kommä till : rätta med vexlingen; han gaf mig dubbla biljetter, tog dera tillbaka, ville räkna till mig småmynt, men kunde icke blifva färdig, så att öfriga väntande, för det mesta bönder och qvinnor, som varit i Altona med frukt, blefvo otåliga. En. man i blus följde mig. ned: på bryggan och yttrade: Det gick långt om; han var visst full. — Karlen, som bar min koffert, sade: Ja, det står illa till med gubben, men super gör han inte. . Han har nyss mistat sin måg, som var skeppare, och nu bar han enkan ochhennes fem barn att dra försorg om. Han kan rakt inte tå hufvudet i ordning igen. — Således var det orsaken! Medan den stackars gubben satt och fumlade, voro hans tankar hos enkan och de små, eller de voro törhända ingenstädes; hans organism var nedtryckt af sorg och. bekymmer — och han skall framräcka biljett till skaror af likgiltiga resande, till arbetare och försäljare, hvilka hvar och en ha sin sorg hemma hos sig och ha föga fördrag ined andra, och till musikkåren, som går ombord på ångbåten för att roa publiken och låta tallriken gå omkring. Och så faller solens ljus, och så fara skyarne, de hvita och de svarta, för vinden hän öfver floden. Då jag första gången var i Hannover hade konungen (Ernst August) nyss förbjudit bruket af kemiska tändstickor. För närvarande äro i detta faderligt styrda land strykstickorna tillåtna; men nu är icke allt som sig bör med jernvägarne. Man åker alldeles för hastigt på. dem. Landet har ingen nytta af att de resande ila derigenom. Följaktligen måste man vänta från morgonen till klockan 7 på aftonen, för att komma från Harburg på väg till Köln, och när man då föreställer sig. att det skall gå temligen raskt, måste man stanna tre timmar i hufvudstaden, på de! restaurationen derstädes icke heHer skall.vara stjufbarn.