Aftonbladet – 1 augusti 1860, sida 1

Het — som qvinnor kunna göra det, då nöden så fordrar — lugnade sina nerver genom en fast Vilja och återfick inom ett ögonblick hela sin besinning. I detsamma mr Ravenscroft fann sig befriad från den gemensamma tyngden af sin fiende och sin unga beskydderska, sprang han upp, blek af vrede ryckte ned en bössa af väggen, spände hastigt banen öch lade an på Hector. Constance sprang till honom. OfM ni skjuter denna hund, sade hon med låg, men kraftfull röst, så motarbetar pi edra egna önskningar. Et sön bryr Sig endast om tvenne saker i verlden, och detta djur är den enå deraf. Det har fattat tycke för mig, och Känske skall jag med dess fillbjelp vinna inflytände öfver dess herres sinne. Om niicke vill: göra älla mina bemödanden fruktlösa, så måste ni nu beberrska er harm., Han sänkte bössan — såg på sin so1— på Constänce och tillät den sistnämde, utan invändning, att taga geväret ur hans händer. Jag skall skona det odjuret för denna gång, men aldrig mer, sade han; i det han svängde s:g om på klacken och lemnade rummet, Du är en rask ficka. Jag tycker rättbra sm dig och så gör Hector med, sade Reginald, som helt bekant kom fram till henne och fattade hennes hand. Köm nu och spela mer, sedan den gamle skälv en är borta., Constance tyckte det var förskräckligt att börd Höndm i sådana orslag tala om sin far;) menu som hon vi ste att s sinne ej var mäktigt af att emottaga hy förebråelser äller räd? så afköll hov sig visligen från ait yttrå både det ena och det andra. Och då hon tillika insåg att det ej skulle gå an för benne, att visa den minsta skymt af tvekan eller rädsta, begagnade hön sig af denna, enligt hennes tycke alltför förtroliga bandtryck:ning, till att med mild bestämdhet leda hu