Aftonbladet – 31 juli 1860, sida 1

Jäg vet det — jag vet detl sade han slutligen i en djup och dof hviskning, och jag skall hämnas en dag! Det vore bättre att söka bot för det onda, då du på samma gång skulle sjelf hafva nytta deraf, sade Constance saktmodigt; du borde dessutom erinra dig att du icke ensam lider af din försummade uppfostran. Tänk huru djupt din far sörjer deröfver!o Hvarföre skulle han då jaga min mor från sitt hus för att lefva ensam i den der hålan och föda upp mig der; liksom en hund ? frågade han med ett så vildt uttryck i sitt ansigte att hon var nära att förlora modet. Jag känner ingenting af dina familjförhållandewi, svarade hon lugnt och vände sig derpå åter till pianot samt började spela en enkel och rörande melodi. Inom ett ögonblick var all hans, häftighet borta och han stod stilla och saktmodig. Låt oss nu börja vår läsning, sade hon och steg upp; Hector skall sitta bredvid dig. Så od4 vänner böra ej skiljas åt.o Hon lade smekande sin mjuka, hvita hand på den stora hundens hufvud, som hviftade på svansen och såg för ett ögonblick forskande på henne samt derefter besvarade hennes vänlighet på ett högst oväntadt och ovälkommet sätt, derigenom att han lade en af sina väldiga framtassar på hvardera af hennes axlar och slickade hennes ansigte med sin stora tunga. Unge Reginald utbröt i ett högt skratt -f förtjusning medan han stödde henne med sin ena :rm för att hon ej skulle falla, men mr Ravenscroft nästan skrek af förfäran. ; Rör icke det odjuret! ropade han. Reginald! Slå till honom! Han biter ihjäl hennel Men Reginald sökte på intet vis att bejda sin gunstlings våldsamma yttringar af tillgif-venhet. Han hindrade blott den unga flickan från att falla till golfvet och skrattade alldeles omåttligt. (Forts. följer.)