Aftonbladet – 31 juli 1860, sida 1

obehaglig närhet till hennes hufvud. Spela mera nu — jag vill det! Skulle du våga slå mig?. sade hon med sakta, men säker röst. Gör du det, så går jag bort soch kommer aldrig tillbaka mera.n Gå ej bort — jag skall icke slå digr, sade han. ,Men spela för mig. Jag skulle alltid vilja höra musik. Det skulle inte göra dig godt, svarade hon. Du måste lära dig någonting dessutom, och jag skall lära dig att spela, då du först har inhemtat några andra kunskaper, som skola blifva dig till mera nytta. Jag vill inte lära mig någonting annatx, svarade han med en mörk blick. Jag tycket ej om något annat än musik — och Hector, tillade han, i det han klappade sin bund på hufvudet, hvilken stigit upp med framta:sarne för att väcka hans. uppmärksamhet. Hector är utan tvifvel ett ädelt djurs, sade den unga lärarinnan, men du skulle finna mycket större nöje i umgänge med unga män af din egen ålder, om du bara visste så mycket som ynglingar i allmänbet veta i våra tider. Jag kan lära dig nog för att du skall önska kunna mera, och då blir undervisningen ett nöje för dig. : Jag skall aldrig tycka om att lära mig något och jag tänker aldrig göra detv, sade Reginald trotsigt. . Men besinna blott en sådan skam det är för en man af stånd att hvarken kunna läsa eller skrifval, sade Constance. Det bryr jag mig ej om! utröpade ban med ett vårdslöst skratt. Skammen är min fars, ej min egen. ,Skadan blir dock din, sade Constance. Dessa ord voro knappt yttrade, förrän hon ångrade dem; en sådan fruktansvärd storm af vrede och hat uppväckte de i den uage mannens bröst. Hans ögon blixtrade, han knöt sin hand och bet tillsammans sina tänder och andades häftigt genom de vidgade näsborrorna.