Aftonbladet – 31 juli 1860, sida 1

Reginaldo, sade mr Ravenscroft mildt, men den unga vilden fästade ingen uppmärksamhet vid bans tilltal. Försök hvad verkan musiken kan hafval!, fortfor han hastigt och vände sig till Constance. Hon satte sig vid det stora piano som stod uppslaget och började spela det första stycke hon erinrade sig. Det var en af Chopins underbara, mystiska nocturnes, och intet val kunde vara lyckligare Vid de första tonerna stannade unga Reginald och vände sig om. Med långsamma steg närmade han sig pianot. Han stod vid Constances sida och betraktade hennes händer, under det att de med säkerhet och behag dansade af och an på tangenterna. Från händerna vandrade bang blick uppåt de runda armarne, halft synbara igenom krusfloret, och så vidare till hennes ansigte, hvars uttryck äfven var idel harmoni, så innerligt kände hon Hvare not, som hon spelade. Medan mr Ravenscroft uppmärksamt betraktade honom, kunde han haft skäl att utropa med Prospero: Det går enligt min själs önskan I Då stycket var slut, drog den unge mannen en stol till Constances sida och sade med djup, klangfull röst, men med ett underligt, främmande uttal; Fortfar. Jag vill höra mera.n Hon vände sig åt honom med en värdig min och såg på honom. Det låg hvarken fruktan eller osäkerhet i hennes blick. En gång hade bon skrämt en rasande tjur till undergifvenhet genom sina ögons makt, och han framkellade nu i: demen skymt af samma uttryck. Hon såg att ban blef kufvud. Jag skall snart spela för dig igen, sade hon;: men nu är det. något annat som bör göras. Det är mycket, som du måste lära dig, och då du försöker att göra det bra, all jag spela mer för dig. Men om du icker mitt missnöje, så låser jag igen pianot och du får ej höra mera musik. Jag vill böra musik! utropade ban med bliztrande ögon och den knutna handen i