Aftonbladet – 27 juli 1860, sida 3

minst: 1!V, tum. Om en hiten kula, stor sor det. nuvarande öppna hålets diameter angifver skulle passerat derigenom från: höger till ven ster, så skulle hon; för att döma utaf den stor: förstörelse som längre in i hufvudet visar sig ovilkorligen egt en betydande kraft; hon skulle då hafva gjort hudhålet utan mörkare ring emedan hon skulle hafva utklippt jemnt hå för sin genomgång, hvarefter, och vid der ytterligare passagen igenom hufvundet, lifve och alla reaktioner instant skulle upphört så att ingen kapillär-utgjutning derefter upp: kommit omkring såret... (Det är blott vid de icke genast dödande skotten, som en svartnac ring slår sig omkring ingång:hålet). Hvarföre skulle en liten kula, om en hal tums diameter, icke kunna rundt och utar bräcka genomslå ett så tunnt ben som tin. ningsbenets pars sqvamosa? Hon skulle nöd: vändigt egt betydlig kraft vid ingåendet nä hon kunnat derefter stå profvet vid passager öfver och igenom så starka ben, som längre in befinnas dels afslagna, dels bräckta. Mer vid en sådan rörelsehastighet, som under å dana omständigheter måste antagas, är de icke tänkbart att hon skulle frakturera ett så tunnt ben som den nämnde delen af tinning. benet. Åter, i afseende å hudöppningen 3 venstra sidan, är det lika otroligt att en ingående kula skulle-slagit ett hål åtminstone nio gånger så stort som qvadratytan af hennes diameter. Det vore ett fall, som säkert ingen kirurgisk erfarenhet skall vidkännas. Denna del af visum repertum. återstår ännu . alldeles -oförklarad. Densynes icke kunna få någon annan: för klaring än att den dölande kastkroppen icke varit en kula, allraminst en liten. kula, utan en aflång pies, ett skrotstycke eller en bomb: splitter, helst det förra eftersom den mindre hudöppningen är jemn i kanterna: En så stor projektil hade genom sin massa kunnat, utan någon stor ursprunglig hastighet, ega den qvantitas motus, hvarigenom förstörelserna inne j hufvudskålen blefve möjliga. Mun måste då föreställa sig att den inslagit på tvären, afslagi ögonbågen och slitit huden efter-hela sin-längd till nära tre verktums öppning, indragit venstra ögats synnerv och ådror), börtskrapat ögonhålans svaga bottenben och främre delen af kraniets botten, mött kraftigt motstånd al pars petrosa -på högra sidan, bräckt detsamma och dervid spräckt bakre delen af högra tinningbenet jemte vårtutskottet, som dervid blefvo utträngda, äfvensom högra ögat också på samma -gång vid, utgåendet blef nästan alldeles. utträngdt); men vid detta starka mot: stånd får man tänka. sig skrotstycket hafva fått. sin ena-ända svängd-åt höger, så att-det med spetsen före, något snedt, gått ut, men samtidigt; numera mattadt, gjort de vidlöftiga frakturerna i tinningbenet. Den triangelformiga frakturen i pannan. kunde hafva. uppkommit genom. mötande spräckning från både ingående och utgående skottet, eller igenom skrotstyckets resning mot hvalfvet af kraniet. Man har icke, då hudbetäckningarne finnas qvar, kunnat utröna huruvida fissuren, såsom sannolikt är, fortgår från den sänkta spetsiga vinkeln . af pannbenets triangel. Det vore. väl också möjligt. att sprickan, börjat upptill, delat sig åt båda sidor och stannat i det -tarka pannbenet. :Det är också ickelätt begripligt att denna trekant skulle vara nedsänkt inom och under kraniets omgifvande kanter, så framt icke dessa vid träffen blifvit utbända och upphöjda samt vid sammanfallandet kommit att ligga öfver trekanten, som. till följd af sin starka basis, icke följt med vid upplyftningew af de öfriga delarne. Men äfven en sådan lyftning kan icke förstås utan att man. måste tänka sig spriekan varit fortsati ifrån hjessan till bakbufvudet. Att ingen egentlig :sårkanal förefinnes, talar likaledes: för att projektilen icke bestått af er liten kula, ty denna skulle al!ra säkrast i dt tunna benen gjort en sådan vid. sin framfart. hvaremot här hela. bottnen i framhufvudet är bortskrapad, hvilket lätt förstås om f rödelser skett förmedelst ett långt skrotstycke, som ta: git med sig en stor bredd. Ett sådant styckt kunde också vara utlupet på ett håll om 256 å 280 alnar (hvilket var:det-verkliga fståndet): hvaremot en kula åtminstone kunnat bibehålla full fart vid träffen på ett så när: håll. Undersökningen, var ofullständig, såsom de: måste blifva då såväl de undersökandes, son len vid tillfället närvarande konungen, Cat XV:s, pietet förbjöd ett sådant sätt att be handla liket, attde mumifierade delarne möj: igen kunnat åtskiljas och sönderfalla. För lenskull blef kraniet icke afsågadt, eburuvä :n; inspektion på insidan, uppifrån nedåt, sö kerligen skulle hafva lemnhat något närmart applysningar. Emellertid vunnos tvenne upp: lysningar, hvaraf den ena fullkomligtafgörande för hufvudfrågan, och den andra för tvister om en träft ifrån höger eller venster. De sednare upplysningen hemtades derafatt venstr: sidans -benöppning hade utåt skarpa kante och :bräckornas afsneddning inåt, men det högra sidans benkanter med yttre benlamel. lens hål större, diploe syrlig mellan denna oci den inre kasten, hvilka båda företeelser be stämdt visa att tryckningen kommit frå venster. Den andra och hufvudsakliga upp lysningen bestod i att den dödande kastkrop pen , varit, om icke-alldeles utlupen, dock be. tydligt mMmattad,-således kommit ifrån ettlång afstånd ochföljaktligen icke tillhört någo mordskott. 4 N. — — Bland de franska läseböcker, som blif vit utgifna i vårt land, kan ingen uti rikhal ighet och sorgfällig redaktion jJemnföras met Urval -ur den franska litteraturen, till des vänners och densstuderande ungdomens tjens: fter tidsföljd -utarbetadt af F. N. Staaf Detta arbete, som är fördeladt uti trenne kur: er (omfattande litteraturperioderna: —1715 1715—90 och 1790—1830) innehåller en: