Aftonbladet – 26 juli 1860, sida 3

2 IOBLLÄLNIe :) Flera Wienertidningar berätta att flera tyska monarker, namneligen konungarne af Sachsen och Bayern, skola deltaga i det beramade mö. tet i Teplitz mellan kejsaren af Österrike och prinsen-regenten af Preussen. — Mötet lärer vara föranledt af en inbjudning från kejsaren. Å Preussen. Flera provincialregeringar haut, dfördat allmänna skrifvelser med uppmaning till stadsoch landtkommuner att arbeta på turn-väsendets eller gymnastikens utbredande dför att öka folkets krigsduglighet. . ÖSTERRIKE. Kejsaren har nu sått så långt i eftergifter, Jatt han i skrifvelse till förstärkta riksrådet af den 17 dennes tillkännagifvit, att han hädanefter icke utan dess: samtycke skall anbefalla lupptagandet af nya skatter och pålagor, höja bestående direkta eller indirekta skatter, ej heller göra nya lån. Storhertigen af Toscana har inköpt kronogodset Brandeis i Böhmen för 1,500,000 floriner. ITALIEN. Huru grefve Cavour bedömer ställningen till Neapel för ögonblicket, inhemtas af. föliande depesch från Turin af den 20 dennes: Opinione offentliggör en artikel rörande förbundet med Neapel; hvarutidet heter: Vi tro, att hittills ännu inga underhandlingar börjats, Om likväl början dertill redan skulle hafva skett, så kan man -dock förutse resultatet. I betraktande af ställningen i Neapel torde något förbund ej blifva afslutadt.? Den sammankorast grefve Cavour hade uti Turin, med Manna och Winspeare, var mycket kort. Cavour försäkrade, att konungen uyss rest bort till badorten Vinadio, men lof: vade att genast resa dit, för att underrätta H. M:t om sändebudens ärende... Konungens resa, som skedde just vid sändebudens ankomst, ansågs i Turin såsom ett kännetecken att konungen icke var böjd att sluta något förbund med Frans II af Neapel. Från Turin skrifves den 15-dennes: La Farina har offentliggjort en berättelse öfver sin strid med Garibaldi. La Farina trodde att det för Sicilien blott finnes ett enda räddningsmedel,; nemligen omedelbar förening med -konung Victor Emanuels konstitutionella konuigarike. Garibaldi trodde deremot, och tror ännu, att föreningen måste uppskjutas till dess hela Italien, Venedig och Rom inbegripna, blifvit befriadt. Dessutom klandrade La Farina valet af de män, med hvilka Garibaldi hade omgifvit sig, och ur hvilkas krets han valt medlemmarne af sitt kabinett, Den ministeriella pressen uttalar sig äfven med förbittring öfver det bemötande La Farina rönt i Palermo. Tidningen Espero, La Farinas organ, uppgifver till och med att diktatorn blott velat befria sig från ett vittne, som besvärade en hop äfventyrare, hvilka ville bemäktiga sig landet och draga enskild nytta af den sicilianska revolutionen. Garibaldi torde sannolikt föga bekymra sig om dylika utgjutelser och öfverlemna åt grefve Cavour, att genom en lämpligare person än La Farina ställa sig i förbindelse med Siciliens regering. Exhertigens af Modena armå hade genom rymningar sammansmält från 6000 man, som den utgjorde vid dess aftågande från Modena till österrikiskt område, till 2000 man. Från Rom berättas, att furstarna, Borghesi, Aldobrandini, Salviati och Patrizi hade lemnat Rom och ämnade nedsätta sig uti Paris. Påfven skall. hafva sändt hr Corcelles i en utomordentlig beskickning till Paris: : Ett röfvareband, som den 14 dennes ämnade angripa diligensen på vägen till.staden Vigentino uti Lombardiet, öfverraskades af regeringens trupper, och en del af bandets medlemmar blefvo dervid gripna. N Från Neapel berättas, att inrikesministern den 16 dennes, beledsagad af en jublande folkmassa, gått 44 återvändande landsflyktiga till råötes vid deras landstigning. TURKIET, Från Damascus skrifves den 26 Juni, eller 14 dagar före de blodiga uppträdena den 9 dennes uti denna stad: cUnderrättelserna om tilldragelserna på Libanon, isynnerhet de vid Hasbeyå och Rascheya föröfvade grymheter, som icke blott drabbat maroniter, utan äfven muhamedaner, bland hvilka Libanons anseddaste. familjer, hafva. här. hos. kristna och judar väckt stor bestörtning. Man fruktade att den blodtörstige druschefen Attrasch, hvilken föröfvade skändligheterna i Rascheya, skulle komma på den tanken att äfven i Damascus) tillställa ett dylikt blodbad. I denna stad saknas ej en för dylika dåd lämplig jordmån, emedan den muselmanska fanatismen fortfar oförminskad, och myndigheterna måhända hvarken ega förmåga eller vilja att kraftigi förhindra ett dylikt tilltag. De fem stormak: ternas konsuler hafva hållit många öfverläggningar, dels sinsemellan, dels med seraskie: ren, som än försäkrade dem om sina vällvilliga tänkesätt, än lofvade dem att vidtaga åtgärder för att lugna sinnena, än åter visade sig hysa betänkligheter, emedan hans truppstyrka var för svag att medgifva kraftiga åtgärder. Slatiigen bragte konsulerna det derhän, ati. ban förlade omkring 1000 man reguliera sol. dater samt ett lika stort antal baschi-bozuks : och artilleri uti staden och derigenom något lugnade befolkningen. Men detta lugn var blott af kort varaktighet, förskräckelsen inträdde på nytt vid underrättelsen om Zohies fall, och alla bäfva för drusernas ankomst, Äfven de fem generalkonsulerna i Beirut hade vändt sig till seraskieren, som i anledning deraf sammankallade de anseddaste moslim: i staden, och gjorde dem personligen ansvariga för lugnets upprätthållande uti derat qvarter, äfvensom för hvarje infall af druserna eller andra våldsverkare. Dessutom öka. des patrullerna. På detta sätt förskaffade mar oss ett tillstånd af balft lugn. Uti franska konsulatet sade man, att Abd el Kader hade erbjudit sig att i nödfall personligen åtaga sig de kristnas beskyddande. Fråga är blott; I: om detta tillbud var uppriktigt menadt, och om man kan lita på emiren. Ismail paschi