Aftonbladet – 26 juli 1860, sida 2

är att göra honom rättvisa, om jag säger,. att i fall. han hade vetat de olyckor som drabbat Henne, så skulle hans uttryck af tillgifvenhet hafva varit mycket ömmare, än de nu äro — ja, kanske hade han då skrifvit det långa brefvet till henne och biljetten samt ursäkterna till sin mor. Sir! utropade lady. Willougby, ond, ani begagnar er på ett något besynnerligt sätt af mitt förtroende att bedja om ert råd och bistånd. Inte mera, min fru, än då jag ger er ett illasmakande läkemedel i något sjukdomsfall, svarade doktoxn. Jag råder er i båda fallen till hvad jag anser vara rätt och passande Ni är en egensinnig man, sade damen med ett tvunget leende och i en skämtsam ton, men i närvarande fall önskar jag verkligen icke så mycket edra råd som ert bistånd. Vill ni skänka mig det?) Jag ger ej något löfte utan att veta hvarom fråga är, svarade den försigtige rådgifvaren; säg mig först hvad-ni önskar, så skall jag genast säga er huruvida jag kan hjelpa er, eller icke.v j . Nåväl, jag ber er säga miss Carrolton, som en vän till båda familjerna, att denna dåraktiga förbindelse måste brytas. Jag är rätt ledsen att ej kunna uppfylla ers nåds önskan,, sade doktorn, , Först och främst här nemligen aldrig miss Carrolton anförtrott mig, nej icke ens på minsta sätt hänsyftat på sin. förlofning; och det skulle sålees vara högst opassande af mig att börja gifva henne några .råd i ämnet Men, min bästa sir, såsom kommande från mign, afbröt lady Willoughby. . Men min bästa fru, afbröt i sin ordning :mr Smedley, min bekantskap med den unga damen är ej af den art, att den kan berättiga mig, till, ett sådant intrång, Och. för det ans