Aftonbladet – 24 juli 1860, sida 1

monsieur Lefövre rummet. Den unga flickan brast i gråt; men monsieur Durand tog hennes arm och förde henne bort med sig, harmset. frågande om hon vore bedröfvad öfver att ej få gifta sig med en, man, som hade två lefvande hustrur. Det var väl att madame Martin bodde i huset midten ot; Virginie kunde knappt gå öfver gatan, och monsieur Durand trodde bestämdt att. hon skulle svimma i trappan. Han blef ännu mera förskräckt då han hörde att madame Martin var borta. Portvakterskan lemnade Virginie nyckeln till deras rum i förbifarten; ty den besynnerliga modren hade, i stället för att rycka sitt barn ur den tvegif: tes klor, skickat helsningar att hon åter begifvit sig till Neuilly. Det ligger någonting förskräckligt under allt det här, tänkte monsieur Durand, anande en olycka; jag måste stänga in Virginie, taga en vagn och skynda till Neuilly, för att underrätta madame Martin, attjag befriat henne från denne tvegifte man, sen kan jag, ma foi, två mina händer i den här saken. Sagdt och gjordt. Fastän hon var mycket matt, förklarade dock Virginie att hon kunde vara ensam hemma, och monsgieur Durand låste in henne mycket omsorgsfullt och gick derpå, efter att hafva stoppat nyckeln i sin ficka. Han fick sig snart en vagn, och inom en timma steg monsieur Durand in det hus som beboddes af madame Martins ant. De två fruarne höllo just på att äta midlag, då hans ankomst anmäldes för dem. Monsieur Durand, sade madame Martin . det hon lade ned knif och gaffel, shvad har hän väl nu tagit sig till?) För in honom — för in honom, sade den gamla frun, så ifrigt hennes matthet medgaf, jag är säker om att det är något lustigt.