Aftonbladet – 23 juli 1860, sida 2

trodde han stt det stackars barnet ej hade någon vän eller beskyddare? Få se — få sel Monsieur Durand bodde ej långt från madame. Legrands hus. ; Inom några minuter stod han vid hennes dörr och ringde häftigt. En piga kom helt förfärad och sade: Madame är ute. Jag vill tala med monsieur Lefevren, 8varade Thophile tvärt; för mig till honom. Pigan förklarade sedermera att han såg alldeles förfärlig ut och att det ej kunde komma i fråga att sätta sig emot honom: Utan att ens efterfråga hans namn, öppnade hon en dörr och förde in honom i det rum, der m:r Lefövre satt med Virginie. Detta fordrar. förklaring. Monsieur Lefevre var, som madame, Legrand tydligt såg, myc-. ken betagen i hennes unga vän, och begagnade hvarje: tillfälle att träffa henne, som den äldre damen förskaffade honom. Från att låna böcker öfvergick han snart till att gifva Virginie musiklektioner; madame Legrand var naturligtvis närvarande härvid, men lektionerna voro långa, och understundom hände: det att hon lemnade rummet för att likväl strax återkomma. . Men i dag gick hon och kom ej igen; bon glömde både Virginie samt hvad som. var försigtigt och pen Hennes kokerska hade låtit aprikossyltet blifva vidbrändt; en lukt, hvarpå man ej kunde misstaga sig, trängde in till henne i förmaket. Hon for genast upp, rusade utför trapporna och fann sitt sylt på elden, men ingen menniska i köket... Den trolösa köksan stod vid rädgårdsporten och koketterade för slagtarens pojke, och mina aprikosor, mina sköna, rara ;prikosor., såsom madame Legrand sedan ade, då hon berättade denna. bedröfliga hänlelse för en vän, Voro lemnade åt sitt öde, (Forte; följer.)