Aftonbladet – 20 juli 1860, sida 3

kategorien pack, enär de voro hrr militärer jJemlika och kanske ej så litet öfverlägsna i bildning. På fråga af C.v. M., hvem det kunde vara, svaräde Eckert: der sitter t. ex-litteratören Strandberg,en upplysning, på hvilken C. v. M; genmäler: jaså tidningsskrifvaren, han: måtte väl höra till packet,. Hr Eckert förklarade derpå, att han för sin rörelse vore beroende af publiken och alldeles icke af nägra hrr officerare, hvartill C. v. M. svarade: att de ej vidare skulle besvära hr Eckerts lokab. Det oväsende, vittoet iakttagit, bestod i -högljuddhet, bultande -:med käppar i golfvet:o. s. v.; men förklarar vittnet att, med undantag-af hr C. v. M., den han .igenkände, han ej kan uppgifva hvilka de öfrige voro. Siesta klagaren inlemnade till domstolen ett nummer af Stockholms Dagblad för den 5:te sistl. Maj, leri vid en anmälan om -Lumbyes konserter tillika slagats öfver det stoj, som derunder fördes af persoaer, hvilka temligen: tydligt otpekades såsom militärer, viljäande åklagaren härmed endast ådagalägga, att förhållandet redan då ådragit sig sådan uppmärksamhet, att det blifvit föremål för offentliga anmärkaingar. Hr Peckman bestrider allt afseende i målet på-dessa tidningsuppgifter, ty i tidningarna står nu för tiden så mycket, som ej är sannt. ERETS Boktryckerilärlingen., E. Eriksson befann sig denssöndag, då slagsmålet egde rum;i konsertsalongen 4 Tivoli, der han;j-som hade sin plats straxtinnanför dörren, :vid..9-tiden. sett i-sin: närhet löjtnant A..v. Mecklenburg, hyilken han kände till namnet. A:.vV. M: var synbarligen upprymd -och.talade.med mycket hög röst, så att åtskilliga af de kringstående hyssjade och någon af hr A. v. M:s eget, sällskap fann sig föranlåten uppmana honom att. hålla sig tyst. På väg från Tivoli till staden såg vittnet sedermera nedanför Pohlsro samme löjtnant A. v..M.i gräl med 4 35 personer, tilldelande A; v. M.. slutligen en af dessa ett slag i hufvudet, dervid båda tumlade i diket, der de fortsatte striden. Sedan den kullslagne kommit på benen igen, gick han fram mot en droska, såsom det tycktes i afsigt att uppstiga i densamma, men han hindrades derifrån af A.v. M., som yttrade: herrn skall ha mera. stryk. En herre, som på afstånd åsett nppträdet, närmade sig nu och tillsade ÅA. v. M,, -att han betett sig dåligt och borde låta bli att slåss, en uppmaning som af A.v. M..besvarades med otidigheter, och ett: vet hut till fredsstiftaren. Flera personer hade nu samlats, och A, v. M. yttrade, att det var fegt af så många att angripa en enda person; men hvilken som -helst, som tordes, skulle följa honom. I detsamma anlände: en omnibus, hvilken anropades, och från hvilken de äkande rusade: ut, hafvande vittnet sedermera ibland dem igenkänt hrr Levin, C. v. Mecklenburg och Bibau. Vittnet, som derpå såg ett allmänt slagsmål uppstå, drog sig dock undan på ett sådant afstånd, att han icke kunde! iakttaga hvad som vidare tilldrog sig. Huruvida de-sistnämnda herrarna voro. öfverlastade, tilltror sig vittnet icke att uppgifva, då han såg dem blott helt flyktigt. a (Forts.) Mordet å snickaremästaren Rundström. Undersökningen angående denna sak har i dag åter fortsatts; Polismästaren hade i går eftermiddag enskildt förhört Sederdahl och dervid fått honom att medgifva åtskilligt, som han förut icke velat vidgå; men att han skulle deltagit i mordgerningen eller ens vid tiden för dess föröfvande varit. i granskapet af kyrkogården, har icke vunnit någon vidare bakräftelses Tvärtom styrktes i dag ytterligare, att ban verkligen på lördagseftermiddagen kl. vid pass half 4 befunnit sig på Styrmansgatan, gående nedåt Haydens krog, der enligt hvad mamsell Hayden i går uppgaf han skulle hafva uppehållit sig från ungefär den tiden till kl. half 6 eftermiddagen. Förhöret i dag började med enkan Hagberg, som: nu rättade sin uppgift angående tiden, då hon i trakten af kyrkogården sett.en lång karl i sällskap med två: flickor, -derhän att det varit på fredagseftermiddagen och icke på lördagen. Deremot erinrade hon sig bestämdt, att det var på lördagen sedan hon iterkommit till sitt arbete iträdgårdsmöästaren Anderssons plantage efter atthafva varit borta för att dricka kaffe, men innan hon erhållit aftonvard och således omkring fyratiden på eftermiddagen hon från kyrkogården hört ett skrik, som blef allt mattare och mattare, och hvarvid hon förmälde sig bafva till närvarande personer utbrustit: Kors i Jesu namn, jag tror nigon mördas, hvarpå hon fått till svar, att sådant väl icke kunde ske midt på ljusa daen; En liten flicka vid namn Edla vari polisen närvarande och vitsordade att hon tillsammans med madam Hagberg hört detta skrik; men antog att. klockan då icke varit mer än tre qvart till fyra. Om detta skulle vara korrekt; kunde skriket icke hafva kommit från Rundström, såvida upplysningen att han efter kl. fyra varit inne i Strömbergs tobaksbod är tillförlitlig. Hustru Edlund, som biträder i andra garlets kök, var nu närvarande och berättade, att bön mött Sederdahl lördagseftermiddagen kl. half 4 på Styrmansgatan, i grannskapet af det. hus, der hon är boende ofvanför Haydens krog. . Hon samtalade icke med honom. Han gick. nedåt gatan liksom åt nämnde krog. Selermerarhade-hon kl. half 10 på aftonen, då hon kom från sitt arbete, åter sammanträftat med HKorom på Styrmansgatan och, enär hon funnit honom -se mycket nedslagen ut, frågat huru det stod till med honom. Han hade då beklagat sig öfver hunger och beskrifvit sin ställning såsom mycket sorglig. Hon tillbjöd bonom att i gardesköket få äta sig mätt; men ban bade tackat och undanbedt sig under förklaring, att han der icke ville för korporaler och gardister visa sig så illa klädd, som han var; han-skulle väl någonstädes skaffa sig litet mat. På hennes fråga, hvad han tänkte taga sig till, hade han svarat, att han ämnade begifva sig till Rindön såsom frivillig, ochdå hon icke rätt förstod hvad detta innebure, hade han på hennes begäran om upplysning, gifvit ett svar, som hon ej erinrade sig, men som föranledde henne att tillråda honom att söka sig in på Dillströms inrättning hvilket han likväl förklarat sig icke vilja. När de skildes åt, hade hon tyckt liksom han gått åt krogen; men om hsn verkligen dit ingått kunde -hon icke upplysa. På särskild fråga, om hans klädsel varit i oordning svarade hon, att något sådant hade bon icke förmärkt, men väl att den var mycket smutsig och eländig, hvarföre-hon också inom sig sjelftänkt att skänka honom en gammal skjorta, fastän hon ej komvatt derom yttra sig. . På sednare tiden hade Sederdahl icke varit i gardesköket; men för några veckor sedan hade: han-der fått mat. För ungefär en månad sedan hade ban ditkommit en afton . och SU RN a 7 VR SPSS AE I ALL Pie 1