Aftonbladet – 19 juli 1860, sida 3

imkommit på kyrkogaärden Tätt se Rundstrom ligga utsträckt. Hilma Blom hade genast igenkänt honom. Om de dessförinnan eller straxt efteråt träffade Carlsson, blef icke klart af förböret, ehuru det tycktes såsom hade polismästaren kännedom härom på förhand; utan uppgafs endast att de träffat honom -på Tullgatan. För öfrigt rörde sig förhöret kring deras vistande -sedan lördagsaftonen. Blom hade varit i sitt hemvist, men Lindgren, som saknade husrum, bade hållit till på Djurgården. Efter åtskilliga funderingar, om de skulle kunna lemna anvisning på en lång qvinna med rak näsa, som för öfrigt till klädseln af polismästaren noga signalerades, gissade de på en scm kallas Dal-Anna; men hon hade flera dagar förut blifvit förd till arbetshuset och kunde således ej vara den rätta. De begge qvinnorna återfördes i förvar, och Sederdahl fick förekomma. Havs uppgifter om hvar han uppehållit sig under de sednare dagarne och hvad han haft för sig voro nu ieke mera ordnade än vid första förhöret. Ihärdigt undvek han att lemna bestämda uppgifter, och trodde sig ha gjort det och gjort det, eller varit der och varit der, utan att kunna säga något med bestämdhet, ty, förklarade han, jag har så ytterst. klent minne. Polismästaren sökte visa honom, att hans minne var ganska godt i fråga om hvad som för längre tid sedan passerat och att det blott slog fel i fråga om de sednaste dagarne;) men han blef derigenom icke bestämdare i sina svar. Höan trodde först att han på lördagen varit en g5ug till Heidens krog; men strax derpå trodde han sig hafva varit dertvå gånger, och till s:st medgaf han också detta bestämdt. Han trodde att första gången var klockan 1, då han kom från staden, samt uppgaf att han derpå genom porten vid Svea gardes kasern gick ut på Ladugårdsgärdet åt borgen till och vidare till Lidingöbro, i afsigt att den vägen begifva sig till Waxholms: På Lindingöbro mötte han emellertid ett mjölkbud, som upplyste bonom, att han icke xunde komma fram den vägen, hvarföre han återvände till Heidens krog, dit han ansåg sig ha återkommit vid pass kl. 4 och der uppebållit sig en half timma. Att hafva varit vid fyratiden på Seved båthsgatan förnekade han bestämdt. Härvid förekallades mamsell Heiden för att lemna de upplysningar hon kunde hafva att meddela. Sederdahl hade varit inne på krogen först fredagsafton. Sedan hade han kommit dit lördagseftermiddagen klockan nära 4 och förblifvit der ungefär halfannan timma, till kl. nära half 6. Under tiden hade för en stund två gardister och en civil arbetare äfven inkommit, men åter aflägsnat sig. Sederdahlskläder hade varit mycket smutsiga och trasiga; men hon hade icke märkt på dem några blodfläckar. Mamsell Heiden förklarade sig . kanna, om så påfordrades, taga dessa uppgifter på sin ed. En fru Settergren kunde icke meddela annat än att hon kl. nära 4 på lördagseftermiddagen sett Sederdahl: på Heidens krog, och att en hustru Edlund skulle hafva berättat, att hon sednare på aftonen sett Sederdahl på Styrmansgatan. Till det sednare nekar 9Sederdahl. En till upplysningars meddelande inkallad person vid namn Hallengren förklarade, att han, efter att på lördagseftermiddagen hafva i sitt hemvist vid Lilla Humlegårdsgatan druckit kaffe, begifvit sig till Sevedbåtsgatan och derifrån fram förbi kyrkogården åt Surbrunnssidan till. Han hade dervid, innan han kom till kyrkogården, sett framför sig på vägen en längre karl, i hvilken han igenkände Sederdahl, och en mindre karl samt en qvinna, som han: sedermera uppgaf vara skånska eller karlskronit, samt stor och grof till växten. Dessa tre hade vikit åf in på kyrkogården, och då Hallengren framkom till hörnet, hade han genom hålet efter en ur planket borttagen bräda sett dem alla tre sitta på gräset, qvinnan :emellan de andra båda. En hund, som Hallengren medhade, röjde hans närvaro, hsarpå Sederdahl frågat hvad han ville der. Det var på rösten Hallengren tydligen igenkände sin mans Polismästarens frågs, om Sederdahl vid tillfället haft mustascher, måste han icke hafva rätt uppfattat; åtminstone lemnade han icke derpå något bestän..!t svar. Hallengren uppgaf äfven att han hade igenkänt den mindre karlen, såsom för vågra år sedan antastad på norr för knifskärning. Efter denna berättelse, som Sederdabl helt och hållet bestred under förklaring, att han alld. !es icke varit å Sevedbåthsgatan eller kyrkogirden, skulle Sederdahl åter börja sin berätte!se om hvad han företagit sig sedan han hitk. mn; men det blef icke mera reda dervid än förut. Emellertid tillfrågades han af polismäs:aren, -om han kände någon vid namn Östberg, och, då han bejakat detta, när och hvar de hade träffats. Sederdahl uppgaf att dettz varit på fredagen och å Munkbrotorget, der Sederdahl bjudit Östberg in på en krog. Ö iberg inkallades genast och uppgaf med best mdhet, att han icke .på fredagen, utan på Ii rdagseftermiddagen och, såsom han trodde, klockan framemot 6 träftat Sederdahl, vid hört af Artilleriplanen å Ladugårdslandet. Då San såg Sederdahl komma gråtande och i öfrigt till hållning och utseende mycket neds!agen, tillropade han honom och frågade hvar före han vore så ledsen. Sederdahl svarade då: Är det du, Östbesg, då skall du ha -ig en sup, På upprepad fråga om orsaken till hans hedslågsahet hade Sederdahl vida:o svarat; Det är en särskild sak; det kan du icke få veta; men jag är ledsen öfver att jag försummat mitt pass. Då Östberg hö invändt, att detta vore väl icke något farligt, det hade Östberg sjelf en gång gjort utan att behöfva gråta deröfver, hade Sederdahl icke lemnat närmare svar, utan fortsatt att gråta, och då han, efter att hafva å krogen i hörnet bjudit på en sup, tog afsked af Ostberg, samt denne sade: Vi träffas om ett år, så hade hans svarat spvi träffes aldrig, samt hårdt tryckt hans hand. Sederdahl beftyn tt såm Fn mA RN