Aftonbladet – 19 juli 1860, sida 2

.En vacker flicka, som han blef förtjust i på min beskrifning. Vidare.n Ty hon är blond, ej rödhårig, och mycket söt. Vidare, sir. Ja, ja, sade Theophile, något otålig öfver dessa onödiga uppmaningar, de skola träffas inom en vecka; att träftas skall vara detsamma som att blifva kära i hvarandra; men Virginie har ingen, förmögenhet, och jag önkar att få veta om monsieur Tondus utsago är öfverensstämmande med sanningen. Tillträder han i nästa månad tiotusen francs om året? . Fortfar, sade ladyn buttert. Nej, svarade Theopbile förargad; jag har sagt allt hvad jag har att säga. å Sir, jag varnade er att ej komma med något upprörande,, utropade den gamle gertlemannen och kastade sig ned i sin stol, i ett plötsligt anfall af sin sjukdom. Fruntimret upphof ett skri, och i stället att skynda :-fram till sin far, fick hon sjelf en våldsam attack af hysteriskt lidande. Monsieur Durand blef alldeles utom sig. I stället för att bistå sina offer, flög han utför trappan: och rusade gatan framåt, till alla stillsamma passagerares förvåning. Vi..vilja, ej försöka beskrifva monsieur Durands sinnestillstånd. Han kände med sig och visste att han hade begått något förskräckligt misstag, han bäfvade för att råka den förrädiske Tondu, som hade inledt honom i allt detta bråk, och råka honom måste han Itkväl. När sagde person inträdde, såg han värsamt upp från sitt skrifbord och sökte oroligt att i hans ansigte läsa historien om den föregående aftonens äfventyr. Auguste Tondus blickar voro mörka som natten, men som han ej tycktes egna honom, Thåophile, någon synnerlig uppmärksamhet,