Aftonbladet – 18 juli 1860, sida 1

VUXxtorget; I J. FF. Broms, N:o 5 Norrlandsgatan; ksmynt raden för fin stil (48 bokstäfvers utrymme). STOCKHOLM den 18 Juli. Hvad som för ögonblicket företrädesvis ådrager sig de europeiska makternas uppmärksamhet är de -blodiga tilldragelserna uti Syrien; Gårdagens telegrammer visa, att striden emellan kristna och icke-kristna uti Syrien antagit karakteren af ett utrotelsekrig mot de sedhare, att muselmännens fanatism uppflammat alltmera och att blodsscenerna icke mera utspelas i Libanons och Antilibanons vilda bergsklyftor och svårtillgängliga dälder, utan att de upprepas i Syriens förnämsta stad Damascus, der de turkiska auktoriteterna icke kunnat eller icke velat sätta en gräns för dessa rysligheter, mot hvilka, då Damascus ligger långt in uti landet på östliga sidan om Antil.banon, intet skydd kunnat erhållas genom europeiska örlogsfartyg, såsom fallet deremot hittills varit med kuststaden Beirut. Enskilta bref från Paris förmäla, att man der är mycket ängslig för att den orientaliska frågan åter skall dyka upp, men på ett allvarsammare sätt och att man snart torde komma till början på slutet i denna kinkiga och mångfaldigt invecklade fråga. Denna fråga är så omfattande och invecklad, att den lika väl kan bryta löst vid Donau som vid Jordan. Den finansiella verlden i Paris är mycket orolig — visst icke öfver tusentals utan nåd och barmhertighet slagtade medmenniskors olycksöde, icke öfver de hundratals byar som blifvit. brända och ödelagda med alla dess innebyggare, män,-qvinnor och -barn, icke öfver de hopar af kristna jungfrur, som med våld blifvit släpade till .muselmännens harems — sådana saker bekymra i sig sjelfva börsen högst. obetydligt, isynnerhet då de förefalla på så långt afstånd från den. plats,der dess medlemmar befinna sig uti högönsklig välmåga; men börsen fruktar, att England och Frankrike kunde bli åf olika mening, så väl om orsaken till, som om lämpligaste sättet att undertrycka och för. framtiden förekomma dessa skändligheter. . En dykk olikhet i uppfattningen :synes icke alldeles osannalikt, då mani London: ansett maroniterna, i Paris druserna såsom den angripande parten. Det är till lugnande af börsens tiyssnämda oro, som de förslaringar blifvit afgifna om full öfverensstämmelse uti Frankr kes och Englands vppträdande, om hvilka telegrafen de senaste dagarne baft att förmäla. Det torde emellertid icke vara så lätt att på förhand veta, hura dessa saker skola gestalta. sig och hurw enigheten skall -kunna bevaras. I-Petersburg jublar man naturligtvis öfver blodsscenerna, emedan de ge Ryssland anledning till att ytterligare uppträda såsom de orientaliska kristnes ädle och. oegennyttige (!) vän, och beskyddare. Utan tvifvel skall Ryssland uppbjuda all sin. förmåga, för att i denna sak skilja de tåda vestmakterna och sjelf söka göra en öfverenskommelse med: Frankrike, som har att åberopa en gammal skyddsrätt öfver maroniterna, härledande sig från Ludvig XIV:s tid samt förnyad och verksamt tillämpad under Ludvig Filips regering, som hjelpte maroniterna mot druserna och läto de förra strida i Syrien under franska fanor. Det synes icke otroligt, att Louis Napoleon skall fordra erkännandet af ett formligt protektorat och att få med vapenmakt besätta Libanons område. Men derifrån och till fullständigt besittningstagande är vägen icke mycket lång. De båda stamrnar, som nu, liksom så många gånger förut uppträda såsom dödsfiender emot hvarandra, bo, märkvärdigt nog, alldeles blandade om hvarandra uti Libanons och Antilibanons område, så att ofta ena hälften: af en by är drusisk, den andra hälften maronitisk. ; Druserna utgöra en högst egendomlig stanna, hvars religionsbekännelse utgöres af en underlig blandning af saduceiska, samaritanska, mahumedanska och kristna trosläror och äro anhängare af en profet Hakemy som år 1020 uppträdde i Egypten och förklarade Jesus och Muhamed för falska profeter och sig sjelf för. den sanna inkarnationen af gudomen. De ha inga prester eller någon offentlig gudstjenst, utan blott lärare, som utlägga och undervisa uti religionssatserna. De äro fanatiska anhängare af denna lära, men ha för öfrigt en viss ridderlighet, äro frisinnade, vänliga och gästfria, men också genast färdiga att gripa till vapen, så snart de anse sina nationella rättigheter kränkta, eller då någon blodhämd kallar först enskilda personer, sedermera hela slägter och slutligen sjelfva stammarne till strid. Ur några skällsord som en Drus vexlade -med en maronit, uppstod det blodiga kriget 1841—42. Maroniterna äro en kristen sekt, som har sin benämning efter en munk Maro, som skall ha defvat. på Libanon i 7:de århundradet af vår tidräkning. De lefva under en patriark, som residerar i. ett kloster på Libanon,-och under prester; hvika få gifta sig. I sednare tider ha de i ftera fall anslutit sig till den romerska kyrkan och erkänt den påfliga myndigheten, men likväl med bibehållande af en mängd kyrkliga egendomligheter. Gudstjensten förrättas på. det arabiska landsspråket och mässan läses på gammal-syriska.. -SamboeneSATA ARR ANSE ar i NCR an ata sramldan : ÅA Prb nd