Aftonbladet – 16 juli 1860, sida 3

nå ät LL At RR PE uu sv VAN kander, Per Persson, Paul Andersson, Rosenberg, Nyqvist, Anders Jonsson, Uhr, Ola Lasson, Anders Gudmundsson och Gustaf Johansson försvarade utskottets tillstyrkande. Beslutet -åstadkoms genom votering, som utföll med 39 ja mot 28 nej. Kurir från badkaret. Ramlösa den 9 Juli. Det är. ur .högre, filosofisk synpunkt, :en högst . märkvärdig .existens,.. detta att. ligga.i ett stort kar och sqvalpa i ett visst .qvantum vatten af 30—40 graders värme. . Det är först då man. tillfullo inser den djupa betydelsen af def gamla danska ordspråket: Hvad äro vi menniskor,när vi äro afklädda? Sad hvalfisken, då han låg på landbacken.? Man lägger i allmänhet alltför liten vigt deruppå,. till hvilken. grad kläderna. utgöra menniskan, det vill säga: verldsmenniskan, den specifika menniskan, samfundsmenniskan. Och dock, hur är det icke ovedersägligt,. att: sjelfva: den generella. medborgerligheten är något, som väsendtligen sitter i rock och byxor, att, mera specielt, diplomatiken till största delen sitter i den svarta fracken med ordensbandet, embetsmannaförmågan ofta hufvudsakligast i den guldbroderade kragen och vapenknapparne, vetenskapen i nattrocken, presterligheten i kaftanen, hjeltemodet i strutsfjädrarna och så vidare. . Det är oss svårt att tänka vilden, barbent som han är och mycket mer än det; det är oss svårt att tänka oss . honom som, kongl. sekter, som . vice häradshöfding, som ryttmästare, som hofpredikant, som chargå daffaires, äfven förutsatt att. han isjelfva verket vore i ställning att faktiskt utöfva dylika herrars åligganden. Den Gud gifver ett embete, gifver han också gerna.en rock på kroppen, det är så visligen inrättadt; men-i samma. stund: rocken lägges af, står naturmenniskan qvar, och man tergår till naturtillståndet. Det är detta många: kanske icke vilja medgifva, men det är just det jag velat påstå. Det är en erkänd sanning att ingen är en stor man för sin kammartjenare, : När. excellensen blifvit. afplockad, när guldbyxorna blifvit upphängda. i skåpet, statsrådsperuken lagd: till sidan och-nattmössan kommit på i stället; är det åtminstone icke trotjenaren Lundströms: som skall låta sig inbilla, att denna lekamen blifvit i vaggan. danad .till.en. århundradets; storhet och ett-europeiskt: orakel... Hur myg ket mera gäller detta, när-h. exe. ligger der i sitt bad och samme Lundström går på med: en stor svamp på dessa magra skuldror, hvilka nyss uppburo fäderneslandets Atlasbördal Det är icke endast min totala afkläddhet (min eller exoellensens), -som gör: detta, att bela. min: storhet för ögonblieket är suspenderad, utan äfven den förbaskade genoräskinlig? heten af detta välsignade badvatten med eller utan grannbarr. I detta afseende är skilnäden enorm mellan att ligga i ett kar och attligga i en god: säng med ett stickadt täcke öfver sig. Jag .vare för öfrigt hvad jag vill, kejsar Napoleon eller löjtnant Höökenberg, Pius den ni nde eller dokts teol. Cedergren, grefve Cavour eller kongl. sekter Dalman, under -ett sängtäcke lyckas det mig dock att rädda en viss illusion, om ej mera; och en aktningsfull verld, som närmar sig på tå min säng för att titta på detta kloka hufvud: hvilket sträcker hakan upp öfver lakanet, skall alltid. hållas i en .viss. villrådighet om huruvida :den icke tilläfventyrs här -har för sig jätten i stället för dvärgen, fastän nattmössan är en alldeles vanligen till 24 skilling. Der har jag åtminstone någon chance. I detta transparenta vatten är det deremot slut till och med: med illusionen; jag ligger här som en köttklump rätt och slätt,-och ingen skall låta sig lura af mig; jag ligger här som en zoologisk företeelse. .och intet annat, och jag kunde lika väl vara en sjökalf, en stor groda eller en sköldpadda. Jag kan i min säng krypa under täcket och bedyra att jag är den store poeten Rimfaxe — man skall attendera dertill; här kan jag slå armarne emfatiskt ut i vattnet, så det :stänker hela rummet kring, och ropa: hör! här har ni ingen mindre än po-e-ten Rim-fa-xe, och man skall näsvist utbrista: åh — fan? Åh — fan? Och dylikt skall man höra, utan att himmeln skickar mig sina åskor till min .bjelp! Jag, som dock har öfversvämmat verlden med 300 volymer på vers och prosa, jag, som kan sätta er i bladeto, i tio särskilda blad, när jag vill och behagar, jag, som är barn i huset på parnassen och har vunnit pris i de Adertons akademi, jag — skulle vara åh — fan? Jag skall sammanblandas med folk utan värde, med folk af utter prosa, med viktualiehandlare och bästmånglare och svafvelsticksfabrikörer! Man skall ta miste på mig och den förste den bäste som. endast har ett mörkt skägg, man skall ge mig på måfå de allra barockaste titulaturer ch endast ganska vårdslöst be mig om -uräkt, att man .tog mig för jaktuppsyningsnan Petterqvist på Råå. Vore det ej, som vår älskvärde intendent ch lifmedikus på platsen försäkrar, ytterst älsosamt att taga ett och annat granbarrsbad mot gikt, som, om den ej redan--finnes ut ES —— unno oss vid kanten af stora skogen för att. sn OR RR FESTER