Aftonbladet – 13 juli 1860, sida 2

Den styrande komiteen för den danska afdelningen utger dagligen tryckta berättelser om förhandlingarne. Folkskoleläraremötet i Arboga. : (Från Aftonbladets korrespondent.) : Arboga den 11 Juni 1860, I följd at offentlig, men väl litet spridd kallelse voro till i dag här sarnlade ett antal folkskollärare från Westmanland, : Upland; Stockholms och Nyköpings län, Skåne: och kanske flera provinser, för att öfverlögga dels om folkundervisningen i allmänhet och dels om fölkskolelärarnes egen ställning och deras vilkor. Här infunnio sig direktör Lindberg från Strengnäs, seminarieföreståndaren Pettersson från Westerås, klockaren och riksdagsmannen Rosenberg från Malmöhus län, skolraren Ekström, som utger tidningen Föreningen?, och dessutom omkring 40 folkskollärare. Mötet hade sina sammankomster i clementarskolans vackra och rymliga lokal, och i detsamma deltogo såväl. rektorn för denna läroanstalt, hr. Afzelius, som ordföranden i skolstyrelsen, stadens kyrkoherde prosten Robson, hvars nit för stadsoch landtför amlingarnes skolyäsende beredde honom ordförandebefattningen vid mötet. Till sekreterare utsågs-hr Ekström. Den första fråga, som afhandlades, var: ?Om småskolor med 2 förmidilagars undervisning pr vecka (Rudenschölds förslag) icke anses prog för mängden af-landtbefolkningens barn; huru bör småskoleinrättningen ordnas; för att blifva af verkligt gagn??? Bet fanns icke mer än en mening om otilltäckligheten af 2 förmiddagars undervisning i veckan. Pastor Pettersson erinrade att skolan ej är till blott föratt lära bärnen läsa, utan är mera föratt gifva dem: vana vid ordning, renlighet och sin kroppsvård samt att hålla dem till uppfostrans sedliga tukt; men detta mål kunde icke vinnas på två förmidtagar i veckan. Ingen dag bör gå förbi utan framsteg, öch om det: är sagdt att en dag skall vara hvilodåg, så heter det ock att sex dagar skall man arbeta. Genom småskolorna frestas föräldrarne att anse: sig befriade. från skyldigheten att sjelfve läsa med barnen, och 3 andra sidan låta de barnen, efter småskolans genomgående; sluta sin läsning, tyckande dem ha läst nog. Riksdagsfullmäktigen Rosenberg instämde deruti att om man med småskolorna afser att de skola uppfostra barnen, så äro 2 förmiddagar i veckan ej tillräckliga; anser man det åter vara familjens phgt att besörja uppfostran, så behöfvas icke ens de två förmiddagartnes undervisning, således ej heller de små statsskolorna. Nu griper staten in i familjen, hvars sak det är — men icke statens — att lära barnen :a bed. Ar det så, att familjen är alldeles oförmögen att sjelf gifva barnen undervisning och uppfostran, då först inträder, icke statens, nen kommunens skyldighet att understödja familjen genom småskolors inrättande. Mellan de ordinarie folkskolorna och de öfre läroverken borde vara ett fortlöpande samband, och tolkskolan icke af staten göras öfverflödig genom bestämmande at så låga: pensa som nu för elementarläroverkens första klasser, Huru småskolorna, der de behöfvas till understöd åt familjen.i händelse af dess oskicklighet och såsom förberedande klasser : till folkskolan skola ordnas, det beror på lokala förhållanden och bör endast af lokala myndigheter bestäminas, men man bör taga sig -till. vara för att iöke fåttigvården träder i föräldrarnes ställe, på det sättet att socknarne tåga sina fattighjon till undervisare för att under denna förevändning erhålla statsbidrag till deras underhåll, något; hvarå flera exempel kunde anföras... Rosenberg ansåg att den förra riksdagen beträdt.en oriktig ;väg i afseende på folkskoleväsendet; men innevarande riksdags statsutskott. hade börjat smått att återgå från denna bana, och man hade der sagt att det var en skam att Sverge hölle på att återgå till det gamla-tillståndet (före nya skolstadgan). Någon framgång hade det nya systemet icke haft i Skåne mer än på ett par ställen, der man tagit statsunderstödet. af 300 rdr för att gifva det åt sådana som egentligen -bordt af fattigvården underhållas; i Östergötland hade deremot systemet haft synnerlig; framgång, emedan det sparade -allmogen: utgifter. -Rosenberg sammanfattade slutligen sin mening i det yttrandet, att om småeller roteskolan ssall vara en förberedande. klass till den fasta fölkskolan, så behöfves derom ingen lagstiftning; mena om den skall stå i bredd med den fasta skolan, så bör den ordnas i likhet med dena, om än Med oexaminerad lärare. Hr Pettersson upplyste att! då :en socken i Westmanland fått afslag på sin ansökan om medel fill upprättande af. ett nyttskoldistrikt, så hade kommunen begärt anslag till upprättande af sinåskolor och erhållit samt användt det till anställande af en examinerad lärare. Sköollärarne Ekström och Eriksson voro: ense om olämpligheten af småskolorna :och hade ej sett någon god frukt af dem. Som man af ofvanstående sammandragna redogörelse finner hade alla, utom riksdagsmannen Rosenberg, som medgaf småskölornas tjenlighet dör de af vissa förhållanden betingas, ogillat dem. ÅA andra sidan vitsordade deremot kontraktsprosten Robson, som inom sina församlingar har flera småskolor, af hvilka dehn enaskötes af en blind gubbe (som kän bland annat hela psalmboken utantill) och den andra af en ofärdig person, att dessa skolor gjort mycken nytta, hyarutinnan folkskolläraren Malmgren från Arbogainstämde, meni likhet med Rosenberg ansåg småskolorna icke nyttiga annat än såsom en förberedelseklass, hvilken af kömmunen borde underhållas och af skolstyrelsen kontrolleras; han ville hafva alla barn till folkskolan och tillsedt att barnen ej finge sluta sin läsning så fort de komme ut ur roteskolan. Mötets svar på den förelsgda frågan blef ay att 2 förmiddagars undervisning i: veckan ej är tillräcklig, och 5) att mötet ansåg barnaundervisningen böra blifva fri, men att-skoliden tån hör öfvårvalka stt havn ände HNndervis