Aftonbladet – 13 juli 1860, sida 1

sig i det stora, tysta rummet. Men nattlampan lyste klart och fredligt som alltid från nattduksbordet. De rika förhängena omgåfvo hans beqväma bädd och -pehdylen knäppte som vanligt öfver soffan. Något lugnad lade ban sig ned igen, men sömnen ville ej mera nalkas hans trötta ögonlock. ; Jag skall göra mitt testamente, jag skall resa ut och blanda mig med meuniskorna igen, om jag får lefva. Herre Gud! jag har verkligen aldrig gjort något godt — gjort någon uppoffring 1 all min tid. — Måtte det blott icke vara för sent! suckade han med beklämdt hjerta. Då tyckte han sig se Emilias bleka ansigte skymta förbi i den dunkla morgongryningen. Han kände en kall fläkt glida öfver sitt ansigte och tillslöt ögonen med en ofrivillig rysning. Baronen började verkligen några förbätt ringar på godset. Delade ut säd och penningar till de fattigaste af sina underhafvande. Bestämde i sitt testamente största delen af sin förmögenhet till stipendier och välgörande ändamål, men kunde ändå aldrig glömmå den uppskakande drömmen, och samlades icke långt derefter till sina fäder. Fröken Albertina flyttade med en ansenlig förmögenhet till M., — och det ståtliga Rydbonäs såldes, likt så många af våra gamla, ärevördiga svenska herresäten, till.en flock spekulanter, som styckade jorden och läto slottet falla i ruiner. Slut. —— findt äm harkardfå . Tjaängka -: Ininven iRelvas